It's so much better on holiday

Jag hänger mig kvar i juli ett litet, litet tag till.
Att jämföras med; -Ett litet, litet kex

Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete!

Inte nog med att bloggande är klichéernas kliché, det man skriver ska helst vara ännu mer klichéfyllt ändå.

Att gå på kafé, dricka kaffe på franskt manér.

Sitta under ett äppelträd, fundera, få en idé. Hur hade tyngdlagen sett ut om Newton istället hade klättrat upp i trädet och en liten knävel till skolgrabb kommit smygandes och kastar ett äpple i ändan på honom?

Om man klättrar in i ett kylskåp för att se om den lilla lampan slocknar, hur vet man då om det lyser i köket?

Vem kan segla förutan vind?

Jo, jag vet, jag är en blödig typ, börjar gråta för minsta lilla, så säg aldrig adjö.

Begrundandarnas och bekännarnas aftonbön.

...Och som alltid alliterationer.

Något kul som händ under dagen? Och annars kan man ju använda sin fantasi, det vore dumt att den skapats om man aldrig fantiserar,

men när jag skriver allt det här så vill jag påpeka att jag INTE talar tvärtomspråket...

Vi människor försöker förgäves säga något mer,
istället för kossans simpla mu och hästens gnägg
Men jag ser hur strävan framåt, dra mej bakåt,
jag trycker därför på knappen: "publicera inlägg"

Förr eller senare faller allt

Febertankarna är på väg bort, molnen spricker upp, dimslöjorna lättar och man kan se allt i ett nytt klarare ljus. Allt detta kl. 00:52 men fortfarande ont i halsen.

Snart tar vi steget över tröskeln in i augusti och det är då som det stora vemodet rullar in, men redan idag fick vi vårat mått av sorg. 2007 kommer bli ihågkommet som året då alla dog. Först Povel och nu Ingemar, två sanna hjältar, först den sorgelöst glada barndomens och nu senast den något mörkare surrealistiska ungdomens. De båda har lämnat efter sig ett kulturarv som det är upp till vår generation att förvalta.

Aldrig lika långt som man hoppas på, aldrig riktig ända fram. Även de små förlusterna känns, om inte ännu mer.

Om ett sagoslut där allt slutar lyckligt, alla lever lyckliga i alla sina dagar, och på det en epilog som beskriver hur just dessa dagar ser ut.

Äta bör man annars dör man, äter gör de och lik förtvivlat dör de.

Det får räcka för idag!

allt jag har att säga, och det gäller alla;

sov gott!

Ett glas nyponsoppa om dagen är bra för magen

Klockan är 23:23, YAY! Låt oss alla titta mot stjärnorna och önska oss något, men vi måste vara tysta och hemlighetsfulla vad önskade du dig?

Tänk hur till synes simpla nöjen kan sätta färg på ens vardag då allt annat bara är regn, rusk och gråvit slentrian. Idag har jag förutom att roat mig med önskelekar vid väl valda klockslag även gjort hemmagjord hallonglass, härligt! I övrigt är det intet nytt under solen, eller molnen... himlen.. månen... vad vet jag.

Bob kom åter in i mitt liv på allvar igen, så allvarligt det någonsin kan bli, och Emil förstås. Nu är klockan 23:32 om vi önskar igen kanske drömmarna slår in dubbelt så fort, det gäller att vi inte förlorar någon tid, det gäller att vi utnyttjar den lilla tid vi har fått oss tilldelad så effektivt som möjligt. Jag vet inte varför, eller kanske vet jag det men säger att jag inte vet det för att det är så det ska vara, men det känns som om om Bob och Emil skulle kunna vandra hand i hand på en sandstrand i Skåne De två i en idyllisk solnedgång. Eller kanske uppgång, båda är så livfulla.

En bäver i bur spelar näverlur!

Jag slår ett slag för G-dur

DETTA VAR OERHÖRT!
-för att citera svensk pop

Ännu en blogg på cyberrymdens himmel, en himmel som till skilnad från den svenska är fri från evigt blytunga regnmoln.

Det hela började med att jag skulle skriva extended... Jag hade druckit det obligatoriska kaffe som krävs, jag hade satt på TVn, stängt av TVn, funderat på att städa rummet och släppt den tanken. Jag hade loggat in på msn, kollat igenom gamla bilder och lyssnat på några låtar i iTunes. Jag hade plinkat lite på min gitarr och tittat ut genom fönstret. Det var då som det slog mig, den ultimata bortförklaringen för att slippa skriva EE; Jag skaffar mig en blogg!

Förvisso har jag redan en blogg, men den snittar en läsare per inlägg... och det är Filip. Så det var lika bra att starta på ny kula.

Man kanske borde ha klurat ut en fancy signatur som man kan avsluta alla sina inlägg med innan man satte igång med själva skrivandet. Ska försöka komma på en tills nästa gång. Kör med en provsorisk så länge;

-God Jul i landet Sverige