Febertankarna är på väg bort, molnen spricker upp, dimslöjorna lättar och man kan se allt i ett nytt klarare ljus. Allt detta kl. 00:52 men fortfarande ont i halsen.
Snart tar vi steget över tröskeln in i augusti och det är då som det stora vemodet rullar in, men redan idag fick vi vårat mått av sorg. 2007 kommer bli ihågkommet som året då alla dog. Först Povel och nu Ingemar, två sanna hjältar, först den sorgelöst glada barndomens och nu senast den något mörkare surrealistiska ungdomens. De båda har lämnat efter sig ett kulturarv som det är upp till vår generation att förvalta.
Aldrig lika långt som man hoppas på, aldrig riktig ända fram. Även de små förlusterna känns, om inte ännu mer.
Om ett sagoslut där allt slutar lyckligt, alla lever lyckliga i alla sina dagar, och på det en epilog som beskriver hur just dessa dagar ser ut.
Äta bör man annars dör man, äter gör de och lik förtvivlat dör de.
Det får räcka för idag!
allt jag har att säga, och det gäller alla;
sov gott!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar