Bara för att idag är just idag, och bara för att jag betvivlar att den här bloggen har några läsare längre efter lika mycket stiltje som vädret på riktigt. Men idag blåste det friska och klara höstvindar igen. Den stora ståtliga eken utanför mitt fönster vajar vacker för varje lite vindpust. Så börjar då även de löven att sakta färgas gyllengula och själv blir jag lika höstpoetisk och höstpatetisk som alltid. Det är bara den sjunde oktober än så länge, och jag har ingen aning om vad jag ska förvänta mig av fortsättningen.
Cirkusen är i stan, låt oss alla springa dit med glädje och sång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Och hur kan en sådan Per tänkas må efter gårdagens bravader? ;D
Skicka en kommentar