Äntligen (utan ironisk röst)

Jag är lite tudelad inför det här med att Lars Winnerbäck fortsätter att skapa bra musik som om det vore det enklaste i världen. Självklart är det underbart att vi får allt mer bra musik att lyssna på, strimmor är inte heller den något undantag som bekräftar regeln, det har ännu inte kommit. Det enda negativa är egentligen att det inte lämnar något som helst utrymme för mig att gå emot strömmen, inte utan att samtidigt gå emot mig själv i alla fall, speciellt eftersom han gått och blivit folkligare än ett flak Pripps trefemmor i solnedgången, det enda som fattas nu är väl att han spelar på Allsång på Skansen iklädd sjömansdräkt. Jag tvingas inse att jag bara en av tusen andra, men kan intet gör än att likt den obstinata vansbrosimmare som efter envist slit tröttnar på att simma motströms och tillslut ger upp för att flyta medströms igen. Det jag ville komma framtill är, hur kliché det än må låta, att Winnerbäck återigen har lyckats och att strimmor är en värdig fortsättning på Daugava och jag är ser fram emot sommarens turné. Så var det sagt!