Snabbt fran Camarillo

Familjen valdigt stressad, pa vag norrut, mer om deras aventyr sa fort mojlighet ges...

Dag fyra och fem

Det var en gardag till bredden fylld med shopping, pa ett kopcentrum som med all ratt skulle kunna be kistagallerian att slanga sig i forsta basta vagg. Medan dottrarna i familjen framfor allt koncentrerade sig pa att inforskaffa linnen, vaskor, skarp och jeans var det en stor ryggsack som stod pa ende sonen agenda, och nog var den stor ryggsacken han fann, sa nu har familjen plats for ytterligare shopping da de snart beger sig till grannen i soder (ni som laser det har markte inte att det blev ett avbrott har eftersom jag var tvungen att surfa runt for att finna hotell i ovan namnda grannland, men nu kan jag, nastan en timme senare, antligen fortsatta).

Idag besokte familjen platsen for varje liten pojkspolings till hockeybogs vataste drom: hockey hall of fame. Valdig mycket hockey kan det hela sammanfattas, fran ingen malvaktsmask alls, via liten mask som inte gjorde nagon nytta alls de kunde lika garna varit utan, till dagens fancy sprejlackerade saker med motiv av vilddjur, barbystadekvinnor och vargar som ylar mot manensken, dock ingenting som slar Jesper Appelgren.

Middag hos granny igen och fodelsedagstarta for fadern som fyller ar imorgon, ser man pa! Klockan ar sent i staden dar familjen sover, men dar pa andra sidan det stora havet har solen redan borjat kika fram over horisonten, tanka sig!

Idag: CN Tower

Efter en frukost bestaende av brod och nagot gulaktigt plastigt som pastods vara ost (den enda sorten som inte var knallorange cheddar i det har landet) sa packade familjen in sig i sin lojligt stora hyrbil av market chevrolet (med en lika lojligt stor bensinforbrukning) och begav sig downtown i sallskap med Myrtle, farmoderns kusin tillika erfaren Torontobo med sina over nittio ar. Malet for dagen var CN Tower och dess beryktade glasgolv 342 meter upp i luften, nagot som inte tycktes skramma den gamla damen namnvart, hon traskade med hurtiga steg omkring medan nagra av familjens betydligt yngre medlemar, inga namn namnda, sag betydligt mer tagna ut av situationen. Till middag bjods hemlagade pork chops and mashed potatoes hos tidigare namnda krutgumma innan tidig hemfard och sanggang for den trotta och somnlangtande familjen.

Detta har hant!

Famijen lamnade det roda huset med de vita knutarna pa tisdagskvallen och fardades per bil till stockholm dar de overnattade pa rosersbergs slott. Tidigt onsdag morgon tog de flyget till New York, en stad de tyvarr inte han se mer an pa hall eftersom nasta flyg lyfte mot toronto tre timmar senare. Val dar vantade en mindre valkomstkommite (jag vet inte hur man gor accenter pa amerikanska tangentbord, ursakta), te och smorgas. Idag har familjen besokt de beryktade niagarafallen vilka var valdigt pampiga, for att halla det kortfattat.

Och du, Maja, vad hette de dar peanut butter cups som jag fick smaka efter en mentorstraff nagon gang i varas?

HEJ DÅ!

På Perfronten intet nytt!

En resa till Paris hit, en IB-middag hit och snart tar jag studenten, ändå känns det som om jag vandrar runt i, jag ser vad som för sig går omkring mig men kan inte riktigt förstå innebörden av det, som om jag gått vilse i mitt eget liv och ju mer jag letar efter en väg som skall leda mig rätt desto mer vilsen blir jag. Och jag som egentligen innerst inne vet att man ska stanna på samma plats om man går vilse, för det lärde jag mig i scouterna när jag var liten, samtidigt lärde jag mig att man, för att man skall känna sig minde ensam i sin vilsenhet, ska krama om ett träd. Så rimligtvis borde jag ge mig ut i skogen nu och slänga armarna om första bästa träd, för att åtminstone göra en sak rätt så scouten i mig blir nöjd. Men å andra sidan, då kanske jag skulle gå vilse i mörkret och vilsen det vill ingen vara.