måndag, mars 16, 2009

Jag har i över en veckas tid påbörjat inlägg som, av olika anledningar, inte blivit färdigskrivna. Det är inte det att jag inte har haft tid att skriva färdigt dem, för det har jag haft, gott om tid, och tro inte att jag inte velat skriva färdigt dem ty just nu har jag ingen högre önskan än att få förmågan att skriva tillbaka. Den bakomliggande orsaken till tystnaden stavas skrivkramp.

Det är långt ifrån första gången jag drabbas av akut skrivkramp, och det är inte lika frustrerande nu som det var då den inträffade med några veckor kvar till exams förra våren, men frustrerande är det lika fullt, det är det alltid. Dock har jag fortfarande inte funnit något bra botemedel, inget mirakelpiller som man kan ta eller något helande gyttjebad att nedsänka sin kropp i. Det enda som finns att göra är att vänta. Jag har väntat. Jag väntar fortfarande.

Detta är knappast mitt mest briljanta inlägg någonsin, men det är, och just nu räcker det.

1 kommentar:

Frida Ehrencrona sa...

duktigt per, vi gjorde framsteg!