G-dur i 17 minuter och 23 sekunder - I väntan på nästa OS

Jag går åter omkring och funderar på om jag skall försöka göra någon slags kraftansträngning för att få den här bloggen på fötter igen. Tja, kraftansträngning kanske inte är rätt ord, jag skall helt enkelt skriva oftare än var fjortonde dag. Det skulle dock leda till en markant ökning av enkla, på gränsen till löjliga, vardagsbetraktelser, men det kanske är det som läsarna vill ha. Ett återupptagande av skrivandet skulle dock troligtvis leda till en ökning av allt, man kommer trots allt bara uppåt från noll. Förvisso finns det negativa tal men så länge ingen kommer på något sätt att skapa ett negativt antal inlägg låter jag noll vara nollpunkten. Man skulle kunna se ett successivt borttagande av de redan skriva inläggen som skapande av negativa inlägg men det hör inte till saken, det var inte hit jag ville komma. Eller helt enkelt ha en negativ ton när man skriver, det kanske är det som läsarna vill ha. Det känns lite som ödets ironi att jag som så pretentiöst vill skriva vackra romaner sitter och kämpar med ett fånigt blogginlägg och med den reflektionen lämnar jag er för den här gången.