För första gången i mitt nu snart tjugoåriga liv bor jag inte i Tollestabacken och ändå känns det mer än någonsin som att jag kommit hem.

Jag är verkligen ingen Robin när det kommer till att packa men det är så lätt att bli nostalgisk då man går igenom alla skrymslen och vrår där bortglömda minnen ligger gömda. Plötsligt stöter man på ett ihopvikt pappersark från hösten i PDP på vilket, med små bläckblå bokstäver, följande står nedkluddat:


Att försöka skydda sig och förebygga olyckor här i livet är som att försöka plocka upp skärvorna innan någon ens har kastat vasen i golvet. En dag kommer ditt vardagsrumsgolv lika fullt vara täckt av desperationens blomjord

Jo, jag tror bestämt att det är sant det som de sagt; Per var aldrig riktigt som de andra barnen.

Till alla er

Till alla er som blev förvånade över det senaste inlägget, till alla er som rent av blev bestörta, till alla er som blev besvikna, arga, ledsna men även till alla er som blev lite väl glada, på gränsen till euforiska, känner jag mig tvungen att tillägga att jag bara klippte av de slitna topparna och att detta var nödvändigt då jag inte vill att svalor ska bosätta sig där.

Inlägg 500

Det har tagit mig lite drygt två år för att knåpa ihop femhundra inlägg. Vissa har varit långa, visa har varit korta, vissa har har bara varit en rubrik och vissa har till och med bara varit en bild, men om en bild säger fler än tusen ord innebär det att dessa inlägg måste varit de längsta, och vips så var cirkeln sluten.

Det skulle kännas bra om jag kunde bjussa den stora skaran av hängivna läsare på en riktig bomb för att fira jubileet, något i stil med att jag härmed, nu när jag nått toppen, tänker lägga ett metaforiskt tangentbord på den metaforiska hyllan och sluta blogga. Men med tanke på att jag senaste månaderna knappt skrivit någonting skulle detta vara en närmast naturlig utveckling, en kinapuff smäller rent av högre. Så vad sägs om den här; idag har jag varit och klippt håret!

Man kan inte fyllas av tomhet

Linserna känns torra, ögnlocken faller igen och blicken är är försvunnen bort i det eviga blå. Det är dags att sova.

Saker jag vill lära mig utantill

Jag har alltid älskat, eller åtminstone skarpt gillat, onödig fakta och anser att ju mindre faktisk nytta man har av något desto roligare är det att lära sig det. Därför har jag börjat fila på en lista över saker och ting som jag vill lära mig utantill med punkter såsom världens alla flaggor och huvudstäder samt texten till Västtyska antikrigssånger från kalla krigets dagar. Någon fullständig, definitiv lista kommer det nog dock aldrig bli eftersom den ständigt kommer att uppdateras i takt med att jag fyller min hjärna med nonsens och samtidigt kommer på helt nya punkter.

Dessutom borde jag skapa en lista över saker jag vill göra, men det får bli ett senare projekt. Vid närmare eftertanke så är det paradoxalt nog något jag vill göra men det kan ända omöjligen hamna på en sådan lista eftersom man då redan måste ha, eller i samma stund få, en sådan lista och därmed är den punkten redan avklarad. Är det dock, som för mig, den första punkten som man skriver på sin lista upplöses den då punkten stryks och plötsligt kan man återigen ha en vilja av att göra en att göra göra lista och vips så är man fast i en cirkel av listor och punkter som skapas och stryks, en cirkel med hållbarhet längre än självaste skärselden. Och jag som hade tänkt att gå och lägga i kväll. Rävars!

Dagens Dylan

Bara för att stilla den värsta abstinensen, bara för att vi ska överleva till mellandagarna.

Dagens Dylan

Från pepp till depp...

Dagens Dylan

TACK!

Jag behöver inte er sympati, jag behöver en bostad!