Idag blir det personangrepp!

Lite ilska över en viss person som vi, för att skydda vederbörandes identitet, kan kalla för Kim. Vederbörande person har fått diverse idéer om bakfoten. Det här med humor är en sådan sak, för det ligger till på så sätt att personen verkar tro att den faktiskt är rolig, vilket dessvärre är MYCKET felaktigt. Nu ligger det tyvärr även till så att vederbörande inte bara går runt i sin ensamhet och tror att den är rolig, tvärtom! Hela tiden kommer det försök till käcka kommentarer och smålustigheter. Som om inte detta vore nog, så verkar det som om peronen även tror att den är ofelbar, och då det med all önskvärd tydlighet framgår att den inte på något sätt är det så gör den allt för att släta över det hela, och då gärna med en väl vald one-liner.

Vid närmare eftertanke passar besrivningen in på ett flertal personer som (olyckligtvis, och helt emot min egen vilja) råkar finnas i min direkta närvaro, och om du som läser det här känner dig träffad är det bra om du tar åt dig och bättrar dig, även om det inte var dig som jag avsåg ifrån början!


...och nej Malin, just i det här inlägget var det faktiskt inte dig som jag syftade på!

Bussigt

Tänkte ta tillfället i akt att gnälla på bussen som färdmedel. Vanligtvis tar jag, om jag har möjligheten, tåget. I fredags hade jag dock glömt min tågtabell hemma, tågstationen kändes ovanligt långt bort och dessutom skulle Jesska åka buss, så jag tänkte att va fan! (precis som busschauffören i sagan...) För att vara säkra på att få plats gick vi ända bort till bussstationen och klev på den kvavt, instängda bussen med solen gassandes genom rutorna. Gamla tuggummin var fast kletade lite överallt, men som tur var slapp vi gamla tamponger den här gången. Vi rullar ut från stationen drygt tio över ett, så tidtabells enligt som det någonsin är, och sätena är precis lika hårda och trånga som alltid. Det är redan ganska mycket folk på bussen då vi anländer till nästa stopp, drottninggatan. Där är det många lodisar som är på väg hem till Kil och Fagerås, det är till och med för många. Bussen blir överfull och får inte köra förrens inga längre står upp eller sitter i knät på någon annan. Nu kan man tycka att det här inte borde vara något större problem med tänkte sist in, först ut. Dessvärre verkade det som om alla de nypåstigna hade tider att passa och var prompt tvungna att åka på den bussen, ingen kunde vänta längre. Till på köpet hade Värmlandstrafik klantat sig kopiöst (vem är förvånad) för ingen extrabuss var insatt, så nästa buss skulle gå först en timme senare. Eftersom ingen verkade ha några som helst planer på att bli Fredagens Jesus och offra sig för oss andra så var vi fast där vi var. Det dröjde tills halv två innan tillräckligt många hade lämnat bussen och då hade busschauffören hunnit gå fram och tillbaka i bussen ett antal gånger och muttrat och gnällt. Äntligen skulle det bära av hemåt, eller? På grund av för mig okända anledningar så rörde sig bussen inte en tum, först ytterligare fem minuter senare bar det iväg, och då var klockan redan lika mycket som den brukar va då man kommit fram till Kil. Sen var chauffören tvungen att köra förbi varenda jävla busshållsplats bara för att säga att bussen var full, varför inte åka raka vägen? Dessutom kan man undra varför de på dalliden har 5 (ja, jag menar FEM!) busshållsplatsen på mindre än en kilometer. Kan inte folk gå de extra 200 metrarna det skulle innebära om någon av dom togs bort är det inte undra på att folk bara blir fetare och fetare! JA, JAG MENAR DIG!!! -FETTO!

Men iallafall, vad vill jag komma fram till. Jo, att jag HATAR bussar! Jag kan inte förstå Malins stora kärlek till dom, men så har hon kanske fler trevliga erfarenheter av bussar än vad jag har...


En busschaufför, en busschaufför, ja, alla skrattar när han dör!

Kasper och Jesper och Jonathan eller Sagan om pojken som var trött

Sju Sjösjuka sjömän på skeppet Shanghai!
-Hur många fler ska lämna det innan det sjunkit till botten, med segel och ruff och köl?

Men det var för länge sen... så länge sen

Bara för att någon råkade dö nästan tjugo år innan sin egen 70 års fest...

-KAN INGEN ÖPPNA ETT FÖNSTER?!
-kan du inte va lite tyst?
-Så du har redan gått och lagt dig? ... coolt...


Heppåre!

Vad var det egentligen som hände den helgen?

Inte ett endaste inlägg på hela helgen, det blir bakläxa på det... Och för att straffa mig själv skriver jag lite nu, trots att jag redan skrivit tillräckligt mycket idag och egentligen borde gå och lägga mig för orka gå upp tidigt imorgon för att fortsätta skrivandet. Nå väl, jag har ju inte varit med om något avgörande vägvalen senaste dagarna som jag kan rapportera om, och då kanske det kan ses som skonande av min läsarkrets om jag inte skriver så ofta eftersom det ändå inte kommer ut något av det i slutända. Det som satt mest känslor i spinn måste nog ändå vara den franska filmen Maktens Rus, men mer om den någon annan gång, den kräver ett inlägg för sig själv. Ja, för er entusiaster bjuda på en lite upphottad bild på en av de Renault 4:orna som jag publicerade i förra veckan.


Klicka för större bild

Sen kan konstateras att jag känner mig oerhört pepp inför Lars Vinterdäcks Daugava och känner mig även ganska självsäker då jag utser första singeln
Om du lämnade mig nu till veckans låt. (Lite har man väl lärt sig av de stora bloggarna)

För att folk som behöver kolla både en och två gånger bara ska behöva kolla en gång!

Klicka för större bild (om nu inte folk redan hittat den fiffiga detaljen)

Känner att jag även kan dela med mig om den lilla detaljen att jag inatt, precis som igår natt, måste sova utan föster eftersom mor leker målare, och han har speciellt tagit fasta på den punkten att alla hantverkare tar väääldigt lång tid på sig då de ska göra något (antagligen eftersom de har sån väl tilltagen timpenning; time is money) och jag kan bara vara evig tacksam att det inte är en regnig torsdagskväll i slutet av november

"Går man ut i snön i kortkalsoner
får man både reumatism och ånger."

-God Jul i landet Sverige

Äntligen!

I och med att det varit lite dåligt med både seriösa inlägg och med husmoderlighet så tänkte jag åtmindstone stilla det ena behovet hos er ikväll!

Jag hade plockat tio liter svartavinbär under veckan, mormor var inringd och saftmajan var hämtad från farmor, det var hög tid att skrida till verket. Till vår hjälp hade mormor tagit med sig sin konserveringshandbok anno 1951. Den är sannerligen en outtömlig källa till kunskap i allt vad konservering heter, den hade till och med ett rykande färskt, nyskrivet kapitel om den ny och moderna konserverings metoden frysning, man liksom lagrar maten väldigt kallt och den får en hel enastående hållbarhet. Nu skulle vi ju inte frysa nånting, vi skulle safta. Och saft blev det. Över åtta liter välsmakande hemmagjord svartvinbärssaft. För alla er som nu spänt sitter och väntar på receptet så att ni så snart som möjligt kan plocka fram era saftmajor och safta för glatta livet, måste jag tyvärr göra er besvikna, för det finns inget recept. Som det mesta i den sanna husmoderns värld så gäller det att lära sig av tidigare generationers erfarenheter och framför allt lita på sin egna sinnen, smaka smaka smaka!

hej malin!

Jag hoppas få en ny läsare och vill välkomna henne med följande bild:


För övrigt inget att tillägga!

The path of no return!

Alla vi som valt IB är tillsammans beviset för att det inte är bra med för mycket valfrihet; vissa av oss människor (läs: vi IB-elever) förstår inte vårt eget bästa. Det är inte så att vi tvingas till det, eller ens att det är enda utvägen. Nej det finns idag i princip fler linjer att välja bland än det finns elever att välja dem. Ändå har vi valt just IB, och det helt frivilligt...

...och som den sanna IB-elev jag är väljer jag att avsluta med ett väl valt citat:

"Något är ruttet i den danska staten"
-William Shakespeare

En bild säger mer...

Orkar inte skriva något...

Det får bli en bild istället...

Allt jag har att säga: Wow, vilken pumpa!

Indiern är död!

I och med att jag vill vara så där überhäftigt inne och med hela tiden så försöker jag just nu vara lite små töntigt indie, för det har jag hört är det som gäller, ja nästan alla är det nu för tiden. Därmed gör jag inga som helst ansträngningar för att några som helst bloggläsare (eller vilsna porrsurfare) ska hitta hit eftersom då skulle hela indiegrejen gå förlorad; att göra så konstiga saker som möjligt för en så lite publik som möjligt. Det är snarare så att jag borde jobba ännu hårdare med att försöka minska min läsarskara (som om man skulle kunna minska från noll...)

Idag slår jag på stortrumman och bjuder er alla på en ihopvikbar Renault 4. Det är bara att ladda hem och skriva ut, klippa och klistra.

Förövrigt fantastiska bilar de där Renault 4:orna, och just ni har lite extra mycket tur, för idag känner jag mig alldeles extra snäll och bjussar på lite ögongodis. Håll till godo!

Mellan Tumba och Järna, mellan Värmlandsbro och Hogdal

Hellre en dram i timmen än en timme i Drammen!
-och ibland behöver man inte ens lämna Sverige för att åka till Norge...

... mer om Koster kommer inom en viss framtid (Insha'Allah!)

Just nu ser jag ytterst fram emot att, för första gången på nästan en hel vecka, få sova i min egen, lagom mjuka, lagom fasta, lagom breda och extremt lagom sköna säng med mina egna alldeles lagom fluffiga, lagom höga och lagom många, lika sköna kuddar som nu i nästan en veckas tid legat orörda i huvudänden av min lika orörda säng som säkerligen saknat att få användas till det primära syftet vilket den tillverkades för utan nu snarast haft en dekorativ egenskap trots att dekorativ är ett synnerligen opassande i och med att vad än som är dekorativt enbart är dekorativt då det betraktas av ett mänskligt öga, möjligen även ett ovanligt estetiskt lagt djur, vilket får mig att osökt komma in på den eviga frågeställningen om hurvida det blir en smäll då ett träd faller i skogen men ingen är närvarande?

Lars bandage säger: God Natt!