Bussigt

Tänkte ta tillfället i akt att gnälla på bussen som färdmedel. Vanligtvis tar jag, om jag har möjligheten, tåget. I fredags hade jag dock glömt min tågtabell hemma, tågstationen kändes ovanligt långt bort och dessutom skulle Jesska åka buss, så jag tänkte att va fan! (precis som busschauffören i sagan...) För att vara säkra på att få plats gick vi ända bort till bussstationen och klev på den kvavt, instängda bussen med solen gassandes genom rutorna. Gamla tuggummin var fast kletade lite överallt, men som tur var slapp vi gamla tamponger den här gången. Vi rullar ut från stationen drygt tio över ett, så tidtabells enligt som det någonsin är, och sätena är precis lika hårda och trånga som alltid. Det är redan ganska mycket folk på bussen då vi anländer till nästa stopp, drottninggatan. Där är det många lodisar som är på väg hem till Kil och Fagerås, det är till och med för många. Bussen blir överfull och får inte köra förrens inga längre står upp eller sitter i knät på någon annan. Nu kan man tycka att det här inte borde vara något större problem med tänkte sist in, först ut. Dessvärre verkade det som om alla de nypåstigna hade tider att passa och var prompt tvungna att åka på den bussen, ingen kunde vänta längre. Till på köpet hade Värmlandstrafik klantat sig kopiöst (vem är förvånad) för ingen extrabuss var insatt, så nästa buss skulle gå först en timme senare. Eftersom ingen verkade ha några som helst planer på att bli Fredagens Jesus och offra sig för oss andra så var vi fast där vi var. Det dröjde tills halv två innan tillräckligt många hade lämnat bussen och då hade busschauffören hunnit gå fram och tillbaka i bussen ett antal gånger och muttrat och gnällt. Äntligen skulle det bära av hemåt, eller? På grund av för mig okända anledningar så rörde sig bussen inte en tum, först ytterligare fem minuter senare bar det iväg, och då var klockan redan lika mycket som den brukar va då man kommit fram till Kil. Sen var chauffören tvungen att köra förbi varenda jävla busshållsplats bara för att säga att bussen var full, varför inte åka raka vägen? Dessutom kan man undra varför de på dalliden har 5 (ja, jag menar FEM!) busshållsplatsen på mindre än en kilometer. Kan inte folk gå de extra 200 metrarna det skulle innebära om någon av dom togs bort är det inte undra på att folk bara blir fetare och fetare! JA, JAG MENAR DIG!!! -FETTO!

Men iallafall, vad vill jag komma fram till. Jo, att jag HATAR bussar! Jag kan inte förstå Malins stora kärlek till dom, men så har hon kanske fler trevliga erfarenheter av bussar än vad jag har...


En busschaufför, en busschaufför, ja, alla skrattar när han dör!