Finns det något värre än böcker med
talstrecksdialog, det känns väldigt mycket låg-och-mellanstadielitteratur över det hela. Tacka vet jag Stefan Hammaréns dialogbefriade prosa, att den sedan även är totalt obegriplig är smällar man får ta, så länge man slipper talstreck.
1 kommentar:
Håller fullständigt med dig. Men nästan alla har tyvärr blivit kvar på högstadiet, författare, kritiker, hela slurven, på den potta de helst och synbarligen bäst hör hemma, utan talstreck ingen ordning i världen. Möjligen kunde en roman gå för sig med massor av tankestreck, bara för att strecket skulle vara lite på annat ställe för omväxling.
Skicka en kommentar