Angående stolpar

Idag har jag städat mitt rum, en bedrift som knappast kan anses vara en historisk milstolpe av något slag men ändå något som måste göras. Det har förövrigt varit dåligt med historiska milstolpar senaste tiden från min sida. Väldigt dåligt med stolpar överhuvudtaget, med mil eller utan. Desto fler vedklammpar däremot, men de är ju för korta för att räknas som stolpar... Jag tror att ämnet stolpar just blev uttömt...
Godnatt.

Eftertankens kranka blekhet

Jag trodde jag hade lovat mig själv att; aldrig mer. Och definitivt inte såhär snart. Jag har gjort det förut och nu gör jag det igen, sitter sista kvällen före deadline och våndas över en labbrapport, eller snarare två labbrapporter. Hur tusan blev det såhär, det var ju inte alls meningen, inte den meningen jag hade tänk ut för mig själv åtminstone. Måste återvända till tyngdaccelerationens- och realtidsrörelsensvärld. På återseende säger jag och hoppas febrilt att inte några labbar lyssnar på det.

Tillbakahumbug

Vem har tid att blogga när det finns så mycket viktigare saker att göra med sitt liv. Jag talar naturligtvis inte om att vara ute i solen, njuta av sommarens värme och ta en dag i sänder, var ligger meningsfullheten i det? Var skulle världen hamna om alla låg och slappade på gräsmattan, i skuggan under eken hela dagarna? Mitt liv har i stället fått en ny dimension sen jag för någon kväll sedan slog på eurosport2 och hamnade rakt in ett nervdallrande parti backgammon. Vilken spänning, vilken kick, vilken aldrig sinande ström av adrenalin som pumpade runt i min kropp. Man sitter som på nålar med tärningarna kastas två och två och brickorna flyttas allt närmare boet. Jag har länge levt i villfarelsen att snooker är världens bästa tv-sport men sedan den kvällen är hela min världsbild i svängning. Jag ligger sömnlös om nätterna, vrider mig fram och tillbaka i min säng, min kropp kan inte finna ro för den vet att någonstans i världen finns det ett backgammonparti som håller på att avgöras, någonstans är det det någon som kickar en av motspelarnas brickor av banan men viktigast av allt, någonstans kastas tärningarna för att avgöra vem som skall få göra första draget i ett ännu opåbörjat parti. Än finns tärningar som inte kastats, än finns brickor som inte flyttats, än finns det partin att spela, än finns det matcher att vinna!

Titlar är överskattade i vilket fall

Idag har jag tänkt försöka att, för första gången sen vi kom hem i från USA, gå och lägga mig innan midnatt, jag har i skrivande stund exakt en timme och fyrtiosju minuter på mig vilket kan tyckas vara oceaner av tid men jag vet hur lätt det är att fastna vid datorn, nära nog paralyserad, medan klockan sakta vandrar på emot småtimmarnas dal. Några timmars sömn och sedan vakna upp till en dag som är oroväckande lik föregående. Det händer väldigt lite i mitt liv just nu, ingenting händer, det är lika lugnt livlöst här utanför på gatan oavsett dag, natt, morgon eller kväll. Jag väljer natten, då kan man åtminstone låtsas att det är månens skira ljus som smeker allting till sömns och att så fort solens strålar börjar skina för en ny morgondag kommer äventyren åter, när väl dagen kommer inser man att så inte är fallet utan man står där ensam med sin besvikelse över uteblivna eskapader.

Hej, hallå igen!

Trots den överhängande risken att det hela kommer leda till en fortsatt orgie av navelskådning har jag ändå bestämt mig för att börja blogga mer igen. Inte för att jag känner att jag har mycket att dela med mig av, snarare tvärt om, jag har ingenting förutom en massa tid, så varför inte låta tiden gå genom att skriva några rader då och då, jag sitter ändå vid datorn mest hela dagarna så varför inte. Just nu äter jag förövrigt korvbröd utan korv, jag vet att ni inte bryr er det minsta om det, inte ens jag själv gör det riktigt, men som min gamla faster alltid brukade säga: "I väntan på ett scoop, hemligheter, lite husmoderlighet eller vad man än väntar på, så får man hålla till godo med några korvbröd"



Så sa hon förövrigt inte alls, jag vet inte var det kom ifrån.



Jag har inte ens en faster.



Ingen farbror heller för den delen.



Bara en moster.



Men hon har aldrig sagt något sådant.

Annu en hotell-lobby

Samtliga familjemedlemmar ar fortfarande, och kanske mot formodan, vid liv och synnerligen valmaende.