Titlar är överskattade i vilket fall

Idag har jag tänkt försöka att, för första gången sen vi kom hem i från USA, gå och lägga mig innan midnatt, jag har i skrivande stund exakt en timme och fyrtiosju minuter på mig vilket kan tyckas vara oceaner av tid men jag vet hur lätt det är att fastna vid datorn, nära nog paralyserad, medan klockan sakta vandrar på emot småtimmarnas dal. Några timmars sömn och sedan vakna upp till en dag som är oroväckande lik föregående. Det händer väldigt lite i mitt liv just nu, ingenting händer, det är lika lugnt livlöst här utanför på gatan oavsett dag, natt, morgon eller kväll. Jag väljer natten, då kan man åtminstone låtsas att det är månens skira ljus som smeker allting till sömns och att så fort solens strålar börjar skina för en ny morgondag kommer äventyren åter, när väl dagen kommer inser man att så inte är fallet utan man står där ensam med sin besvikelse över uteblivna eskapader.