Skäggiga damen

Idag finns det en mängd olika hårbortagningsmetoder, hedrliga rakhylar, vax, epilatorer, laserljus, ja listan kan göras hur lång som helst. Men idag kan G-dur i 17 minuter och 23 sekunder, som första källa någonsin avslöja hur det ser ut då det går ett par tre dagar av Fridas liv utan att hennes vägar korsar någon av ovannämnda metoder;

Bara en vardaglig bild på någon

Att skriva ett lite smågriningt inlägg om någon, det är en sak, men att börja lägga upp bilder på offret i fråga, det tycker jag är lite väl magstarkt. Därför skall jag, för att bevisa hur mycket mer moral jag har i min arma kropp lägga upp en bild på en anonym person där jag dessutom censurerat vederbörandes intellektuella centrum med en svart ruta för att ingen ska känna igen henne... eller honom... det kan också var en han, jag vill inte avslöja någonting...

Till Frida

Frida är en manipulativ beatch som fick mig att skriva det här inlägget, trots att jag egentligen inte ville det. Hon skuldbelade mig för att jag inte skrivit på ett tag, det vill säga inte skrivit idag, och som den sanna kristna jag är stod jag inte ut med skulden utan gjorde allt jag kunde för att bli av med den, om det så innebar att jag skulle vara tvungen att skriva. Att hon själv inte skrev ett inlägg på två månader ger hon uppenbarligen blanka fan i.

(Jag känner att jag helt tappat stinget i mina bittra inlägg, eller så är jag helt enkelt på fel humör just nu, får hoppas på det. Skulle behöva prata med Malin, DÅ blir jag bitter minsann, det slår aldrig fel!)

Jag hade en dröm

Jag hade en viss ambition att snitta ett inlägg per dag under 2008. Nu har det gått 241 en dagar och jag har hittills, inklusive detta inlägg, bara lyckats krysta fram 163 inlägg. Det blir en inläggstät höst, det är allt jag vet.

Vikarier

Att vara vikarie är lite som att var prostituerad. De kan ringa och be om tjänster praktiskt taget när som helst, och man kan inte säga nej. Då de inte ringer så finns det inget att göra, bara vänta. Man gör saker som man inte skulle göra annars, enbart för pengarna. Typ

Något slags dagsavslut vid det nya dygnets början

Det blev inte mycket med det där att reda ut mina framtidsplaner och något inlägg blev det inte heller. Dock plågade jag mig igenom lite fysik, dock inte lika mycket som jag hade hoppats, nåväl, man får vara nöjd för det lilla. Det som framför upptog min tid var uppstartandet av stickningen av en halsduk av garn som jag inköpte för ett par tre år sedan, sent skall syndaren vakna - jag antar att det har visst samband med när man går och lägger sig på kvällen, vilket för min del, just i kväll, är just nu. Sov gott!

Katekesen har sin tid och ostkakan sin tid

Först ska jag läsa fysik, för den boken har jag hittills ignorerat den här veckan. Sen ska jag försöka fixa lite med mina framtidsplaner. Efter det, och först då, ska jag skriva ett inlägg till här. Om jag nu lyckas hålla mig från bloggen så länge, med så mycket viktigt att göra på min agenda.

Oväntat besök

Bäst jag satt och gjorde ingenting i vanlig ordning tycker jag mig höra någon i hallen, jag antog att det var resten av min familj och tänkte gå och hälsa dem välkomna hem och fråga vad de skulle laga för mat, främst av den senare av de två anledningarna, då jag plötsligt står öga mot öga med Olof. Även senaste gången han kom och hälsade på gjorde han det utan någon förvarning och precis som då hade han nu gått en varv runt huset och tittat in genom fönsterna innan han klev på. Eftersom resten av familjen inte skulle komma förrän om än timme satte jag på kaffe och plockade fram lite smörgåsar. Han må vara en vuxen man, men han har sannerligen fortfarande ett barns sinne och en aldrig sinande ström av historier och upptåg, såsom man själv hoppas vara då man blivit vuxen. För tillfället skrinlägger jag dock alla planer på att växa upp och bli vuxen, jag känner mig lat och det är helt enkelt mycket lättare att bara fortsätta på den inslagna vägen ett tag till.

Aw-land

Jag tillbringade helgen helt omgiven av Östersjöns förorenade bräckta vatten utan att riktigt lägga märke till det, fokuset låg annanstädes. Systerns pojkvän var på väg till det som de kommande fyra åren kommer att vara hem och vi följde med dit för att hjälpa honom känna sig hemmastadd. Hela resan på minde faktiskt en smula om Christies Tio små negerpojkar, eller Och så var det bara en som boken numer heter i PK-landet Sverige där konst, och glassar med för den delen, måste censureras om det finns minsta lilla risk att någon eventuellt kan stötas, hur som helst den poäng jag tänkte göra är att det inte bara var pojkvännen vi lämnade längs med vägen. Inte heller syster följde med hela vägen hem, henne lämnade vi i Uppsala, hennes nya hemstad, där hon flyttade in i rummet där hon ska bo inneboende fram tills dess att hennes lägenhet är inflyttningsbar. Bara att gå omkring på Uppsalas gator fick en att bli sugen på att plugga och hade samtidigt en nedslående effekt då jag inte gör det och inte heller gör någonting annat handfast i dess ställe (jag räknar inte mina fysik kurser som riktiga studier, det är bara för att åtminstone ha något att skylla min arbetslöshet på). Jag har dessutom insett att jag har någon slags hatkärlek till parenteser men mer om det någon annan gång, jag kan ju inte ha all fyllning i ett och samma inlägg.

Tredje gången gilt

Jag kan inte förneka att det onekligen kändes konstigt att min lillasyster idag gjorde sin första dag på Tingvalla medan jag satt ensam kvar hemma, men jag börjar allt mer och mer inse att min tid där faktiskt är förbi. Det värsta tror jag är att jag inte har någon konkret plats att fly till, just nu hänger jag mest bara löst i luften, och jämfört med att dingla med benen högt i det blå och bara invänta stunden då de osynliga trådarna som håller en uppe brister och man faller sprattlande mot marken så känns skolans trygghet på något underligt sätt en smula lockande. För trots att jag nu har mer tid än någonsin att hålla på med det jag verkligen vill, kan jag inte påstå att jag gör det nämnvärt mycket mer nu än när jag kämpade i skolbänken hela dagarna och satt och skrev labbrapporter hela nätterna. Den allra största skillnaden, förutom tvånget att var i en viss byggnad hela dagarna, är sömnen, jag sover mer och framför allt på än mer skruvade tider än tidigare. Och angående det där med byggnaden så har det inte heller ändrat sig speciellt mycket, för trotts att jag får vara var jag vill, så finner jag mig själv sittandes i samma hus dag ut och dag in. Sen att det huset råkar vara mitt eget hem och inte skolan är sak samma.

Och alla nyblivna IB2:or, Njut av ert helvete, ert varma trygga helvete, för ni kommer att sakna det när ni kommit till det kalla och tomma himmelriket

Svar på tal

Efter som det inte fick plats som en enskild kommentar, så blir det ett eget inlägg utav det.

Linn, det finns det som de som hävdar att Knockin' on heavens door är en Guns n' Roses låt, men det vet både du och jag att den inte är- och det samma gäller med All along the watchtower, den är, och kommer alltid att vara Bob Dylans, sen kan jag inte förneka att Hendrix gör en ypperlig cover, rent musikaliskt, men ingen Sjunger den med samma känsla som Dylan. Och på ett sätt finns det ingen låt som är mer Dylan än just All along the watchtower, inte om man ser till hur många gånger han framfört den live.

Fanny, låtarna är samtliga Dylans egna verk, förutom möjligtvis See you later Allen Ginsberg vilken möjligtvis kan vara inspirerad av hmmm... någon annan låt. Hade jag tagit med covers också hade listan blivit ännu längre. På hans självbetitlade debutalbum är över hälften av låtarna traditionella folklåtar som han tolkar, däribland House of the rising sun och Man of constant sorrow för att nämna ett par. Tur dock att jag inte begränsade mig genom att välja bort alla låtar som någon annan gjort en cover på, då skulle det inte bli många Dylan låtar kvar...

Simply the best

Jag tänkte att jag skulle sätta mig ned och fundera ut vilken som är min verkliga favoritlåt av Bob Dylan, det blev en lista på femtio låtar, och då var jag ändå ganska hård i min utgallring. Vissa av låtarna förtjänar sin plats på listan tack vare deras underbara, poetiska texter, andra, tack vare melodier som kan få stenstoder att gråta. Sen finns det de som inte riktigt faller in i någon av föregående kategorier men som inte kan uteslutas från en sådan här lista eftersom de har någonting annat, en obeskrivlig känsla, och då spelar det inte någon roll att inspelningen är raspig och rivig, att kompet är i otakt eller att Dylan sjunger ovanligt speciellt och dessutom tappar bort sig totalt i texten, det snarare förstärker helhetskänslan. Sen finns det de låtar som utan tvekan skulle ta sig in på listan med studioversionen, men vars liveversion är än bättre och ytterligare en hel drös med anledningar. Jag tänker inte säga vilka låtar som är där utav vilka anledningar, det låter jag er utforska på egen hand. Men är ni ute efter låtar med mer känsla än musikalitet är The Bootleg Series Vol. 6 och The Basement Tapes samt den aldrig officiellt släppta inspelningen See You Later Allen Ginsberg

A Hard Rain's A-Gonna Fall

All Along the Watchtower

All I Really Want to Do

Ballad Of A Thin Man

Blowin' in the Wind

Changing of the Guards

Desolation Row

Don't Think Twice, It's All Right

Every Grain Of Sand

Forever Young

Girl of the North Country

Goin' to Acapulco

He Was A Friend Of Mine

Highway 61 Revisited

Hurricane

I Want You

Idiot Wind

I'm Not There

It Ain't Me, Babe

It's All Over Now, Baby Blue

Jokerman

Just Like a Woman

Knockin' on Heaven's Door

Let Me Die in My Footsteps

Like A Rolling Stone

Lily, Rosemary and the Jack of Hearts

Love Minus Zero/No Limit

Mama, You Been on My Mind

Man In The Long Black Coat

Mr Tambourine Man

Nettie Moore

Nothing was Delivered

Rainy Day Women #12 & 35

Ring Them Bells

Romance in Durango

Sara

See You Later Allen Ginsberg

Simple Twist of Fate

Stuck Inside of Mobile with the Memphis Blues Again

Subterranean Homesick Blues

Tangled Up In Blue

The Lonesome Death of Hattie Carroll

Thunder on the Mountain

The Times They Are A-Changin’

Tombstone Blues

Tomorrow is a Long Time

Visions of Johanna

When the Deal Goes Down

Who Killed Davey Moore?

With God On Our Side

Givetvis finns det en massa fantastiska låtar av Bob Dylan som inte är med på listan. men som är mer än lyssningsvärda i vilket fall, och självklart kan jag missat någon av dessa som egentligen borde vara på listan men så kan det vara ibland.

HEUREKA!

Flaskpost

Jag vet inte om jag har påpekat det förut, men vissa mörka, sötsliskiga drycker gör sig otroligt mycket bättre på burk än på flaska. Drycken känns avslagen, tam och plastig då den dricks ur flaskan, trots att man precis tog av korken för första gången. Hederligast av allt är dock glasflaskorna, såsom det var när man var liten.

Har ni tänkt på en sak?

Det är tämligen illa då ens dator blir så varm att man får det jobbigt att skriva för att man bränner fingrarna på tangentbordet. Det var bara det.

Ett inlägg skrivet för att för en liten stund glömma vad jag borde göra

Jag har insett att så fort jag har något viktigt tillika tråkigt som jag borde göra så går jag in på bloggen för att skriva, trots att jag allt som oftast inte har det minsta att skriva om och inte ett uns kreativitet att komma på något. Det handlar helt enkelt om en regelrätt flykt och är det inte bloggen jag flyr till så är det köket och maten. Och bara för det så blev jag hungrig nu... På återseende nästa gång då jag har något viktigt att göra

[se:ve:]

Att skriva en CV måste vara det ultimata provet i formuleringskonst, speciellt om man, som jag, är i total avsaknad av några egentliga erfarenheter. Det är enklare, och mer moraliskt försvarbart, att försöka marknadsföra valfri värdelös men skyhögt prissatt TV-shop produkt för den notoriske snåljåpen Ingvar Kamprad (eller vilken smålänning som helst) än att argumentera varför man bör få det där jobbet. Det är ett moment 22 där man måste ha erfarenhet för att kunna få ett jobb, och enda sättet att få erfarenhet är att jobba.

-I övrigt har veckan varit helt OK kan man säga; jag har ätit plopp.

Nattamacka

Ibland kan det vara jobbigt att äta när man är trött, blotta tanken på att behöva öppna och stänga munnen, upprepade gånger är tillräckligt nedslående för att kunna hålla en noshörning sovande i en knapp veckas tid. Men så finns det de stunder där jobbigheten är förbytt med eufori, för vad är väl godare än källarfranska med ost, ett par tre skivor gurka samt ett stort glas isande kall ekologisk mellanmjölk, när den ljumma sommarnatten är som mörkast?

EFTERLYST: PER!

Någon undrade vart jag hade tagit vägen, och om det finns någon där ute som har någon ledtråd, det minsta lilla tips om var jag befinner mig i livet, hör av er så fort som möjligt så att jag kan reda ut det. Just nu tycks jag leva i någon slags semi-kringflackande tillvaro utan riktig koll på upp och ned, bak och fram. Egentligen är det kanske inte fullt lika illa som det låter men hur kul skulle det vara att skriva om medelmåttiga känslor, ju mer desto bättre, extra-allt, och plötsligt blev jag sugen på en nattasmörgås, synd bara att jag redan borstat tänderna. Men snart är det frukosttajm, då OS-sändningarna drar igång igen i arla morgonstund, säkert kablas simning, simhopp eller konstsim, eller någon annan ytterst heterosexuell sport med helvaxade manskroppar, ut över världen från mittens rike. Och på något konstigt sätt känns det som att jag borde sitta som klistrad framför TV så tidigt, alternativt sent, bara för att jag kan göra det, som en manifestation i min ensamhet över ett liv där ingenting viktigt ändå väntar som kräver att jag sover visst mycket på bestämda tider. Hur som helst, det var allt för nu,

Er termos i gryningen,

Per (eller åtminstone någon som utger sig för att vara honom med karaktäristiskt lockigt hår (trots att Mauno och Mårten bergsäkert hävdade att Per har ingen karaktär (men det hade inte någon utav de två heller (speciellt inte Mårten (han var faktiskt riktigt sunkig, nu när jag tänker efter noggrannare (och när jag tänker efter noggrannare inser jag även att jag borde slutat skriva vid det här laget (jag gör det nu!)))))))

Så var det augusti

Det är början av augusti, så jag far västerut som jag alltid gör, då det är början av augusti,