Oväntat besök

Bäst jag satt och gjorde ingenting i vanlig ordning tycker jag mig höra någon i hallen, jag antog att det var resten av min familj och tänkte gå och hälsa dem välkomna hem och fråga vad de skulle laga för mat, främst av den senare av de två anledningarna, då jag plötsligt står öga mot öga med Olof. Även senaste gången han kom och hälsade på gjorde han det utan någon förvarning och precis som då hade han nu gått en varv runt huset och tittat in genom fönsterna innan han klev på. Eftersom resten av familjen inte skulle komma förrän om än timme satte jag på kaffe och plockade fram lite smörgåsar. Han må vara en vuxen man, men han har sannerligen fortfarande ett barns sinne och en aldrig sinande ström av historier och upptåg, såsom man själv hoppas vara då man blivit vuxen. För tillfället skrinlägger jag dock alla planer på att växa upp och bli vuxen, jag känner mig lat och det är helt enkelt mycket lättare att bara fortsätta på den inslagna vägen ett tag till.