Dagens visdomsord

Jag har tagit kafferast och passar på att bjuda er på dagens visdomsord:

Dom som Gud skapade utan hjärnor,
gav han istället streck och stjärnor



Och nu: åter till arbete

Per, din ostsmörgås med te i Septembersverige

Satan vad det ska till och regna. Jag vill bara krypa upp i soffan, vira in mig i filtar och täcken, med en kopp varm saft i handen och sitta där tills det slutat regna. Jag vill inte tvingas sitta vid en data skärm, ständigt snuddade vid medvetandet med fönstret ut mot verkligheten skymtandes i ögonvrån. Inte för att jag störs utav att något händer utanför mitt fönster, det är det aldrig. Snarare av bristen liv i den här medelklassens lugna och fridfulla förort där allt är lika tyst som på den angränsande kyrkogården. Det vita tornets klockor klämtar var söndag kvart i elva, i övrigt är allt alldeles tyst. Grannarna skyddar sig med fördragna gardiner, gängliga staket och grindar i gjutjärn. Grusvägen faller sönder och sköljs bort av det kraftiga regnandet, men ingen kommer ändå på besök längre och de som redan är, kommer för alltid att vara.

Ta längre steg, oftare!

Jag går alltid in för en helg med ambitionen att jobba hårt och effektivt, hela tiden. Och varje helg ser jag mig själv misslyckas fatalt. Kemi labben är knappt ens påbörjad, WC:en ligger på samma nivå och assignment 1 har jag överhuvudtaget inte ens börjat funderat på att fundera på. Men pappa hade köpt Karlspaderbullar och då vet man ju hur man prioriterar.

Zacharias fick fem fikon av sin far, nu har Zacharias inga fikon kvar. Vid Emåns stränder åt han ut dem ett i sänder, nu har Zacharias varken fikon eller tänder.

Feberdrömar över ödemarkerna

Det är bara att dyka ned i den svarta forsen som forsar förbi. Ge sig hän, slitas med i strömmen och en alvedon som slutat verka.


Öhhh... eller nåt,

Harald Blåtand och hans fränder står på tå och borstar tänder

I morse möttes jag av en underlig figur då jag kollade mig i badrumsspegeln; hela nästippen hade antagit en ovanligt blålila nyans. Den var på intet sätt öm eller någon annan känsla bortom normalitetens förlovade land. Jag började grunna på den bakomliggande orsaken, men alla sådana tankar var fruktlösa, inte ens i min vildaste fantasi kunde jag komma på någon förklarande förklaring. Som de flesta vet har jag en näsa som till största del består av gummi, att den nu dessutom hade antagit en ytters ovanlig färg tyckte jag till en början var en smula pinsamt, men i takt med att dagen led så blev jag allt mer och mer tillfreds med mig själv och min oförklarligt lila näsa, ja nu bävar jag inför morgon dagen då jag känner mig orolig att det vacker violett kommer vara puts veck.

Nu vet jag att de flesta därute säkert skulle komma och kommentera det hela. Att jag så klart måste vet hur jag fick min lila näsa, att jag bara låtsas att jag inte gör det. Att jag försöker dölja något med mina avvisande svar och axelryckningar. Jag blir så ledsen att inte alla bara kan förstå att jag inte vet hur min nästipp blev som den blev och sluta prata om sådant som de verkligen inte har någon aning om. Bara för att jag inte har hundraprocentig koll på min näsa hela tiden behöver inte alla snacka skit, som jag vet att alla skulle gjort om de nu hade sett min näsa, vilket de inte har.

En seger i kampen mot kapitalismen

Som den lille anarkist jag en gång var kan jag ibland känna mig lite extra rebellisk och utled på systemet, en känsla av att vilja sätta sig på tvären. Man kämpar och sliter för att komma på ett sätt att radikalt framföra sina åsikter, men ändå är det ingen som lägger märke till det, inte ens en själv. Men som tur är så finns det dagar då man inte ens behöver anstränga sig för att åstadkomma något, det liksom sker av sig själv. Igår var en sån dag. Jag satte mig på Värmlandstrafiktåget mot Kil, Sunne, Torsby. Jag satt ganska långt fram och konduktörskan hade bestämt sig för att börja kolla biljetterna bakifrån. Tåget tuffade norrut igenom de värmländska skogarna och inte förrens vi var i utkanten av Kil dök konduktörskan upp i bortre ändan av vagnen jag satt i. Tåget rullade in på banvallen och saktade in mot perrongen samtidigt som konduktörskan kom allt närmre. Jag gick till dörren och tryckte på öppna-knappen, men tåget rörde sig fortfarande. Jag tryckte en gång till och såg konduktörskan i ögonvrån. Fortfarnde hände ingenting så jag tryckte en sista gång och äntligen öppnade sig dörrarna i sidled och jag kunde smita ut med ett leende på läpparna och en varm känsla inombords. Jag hade snuvat VTAB på tjugofyra kronor, jag hade gett igen för alla de gånger jag betalat överpris för att ta mig till och från Karlstad, jag hade lyckats åka gratis utan att ens behöva låtsas sova.

Dagens slagord:
Ropen skalla, gratis tåg åt alla!

Andrew Stockdale i all ära...

...men nu har jag insett vem jag verkligen vill se ut som när jag blir stor:

Dan McCafferty i det legendariska rockbandet Nazareth! -Vilken röst, vilket hår!

Söndag den sextonde september, klockan är halv sex.

Spingtur och supé för s-allitterationerna. Skrivet i min essä;

"Samhället som ständigt bombarderar oss med sina senaste slogans, slagord och säljknep"

Sagan om det husmoderliga arvet

För den som är insatt är det uppenbart, det framgår med all önskvärd tydlighet, det råder så att säga inga som helst tvivel om den saken; från vem jag fått all min husmoderlighet. Idag tyckte far att det var alltför grått och trist så för att råda bot på det ställde han sig och bakade bullar. Efter timmar av hamrande på tangenter och ångest inför det som ska likna en extended så kunde det inte blivit ett mer välförtjänt och passande avbrott än med kanelbullar och kaffe. Och eftersom mor var i stan så var det inga begränsningar; ät så många du orkar!

Snön föll, det var vitt-sen!

Ibland kan jag onekligen undra vad som är vitsen med att ens försöka skapa en fräsig och smårolig blogg då ens egna liv till stora dela känns lika uppmuntrande som förtexten till en Bergmanfilm.

Ett alternativ är att göra som Malin, att enbart blogga om hur mycket man hatar allt och alla, hur mycket ens liv suger, hur mycket mer andras liv suger, hur ens eget liv suger ännu mer än så. Hur mycket man längtar efter ett annat liv, hur mycket man skulle vilja var någon annan, eller att bara få vara sig själv.

Jo, jag vet att de är färdig gräddade, alla mina moralkakor, jag hoppas dom smakar! Ta för er ta för er, jag har en hel plåtburk till, och fyll på mer saft i glasen, och skåla för barnet inom er, det ni ska ta vara på, skåla för den vuxna person ni borde vara, den mogna och ansvarstagande. På tebjudning i lekstugan, dockservicen är framdukad, slå er ned på de låga pallarna, akta er för bjälkarna i taket bara, och ta för er av kakorna. Ta er i kragen, gaska upp er! Nu är det kultivation som gäller, det ska drickas Earl Grey på engelskt vis. Bitsocker? -Nej tack, men gärna en skvätt grädde, och en silversked att försiktigt röra om med. Oj då, är klockan redan halv fyra, då är det verkligen dags. Om jag vore bort bjuden skulle jag nog gå hem nu och här är det visst bara klockan som har vett att gå älskling plockar du fram dammsugaren? Jaha ja, tack för idag och tack för senast, det här måste vi verkligen göra om, men då är det vår tur att bjuda igen. Jaja, sånt jämnar ut sig i längden ska ni se, och man lever ju bara en gång så det gäller ju att passa på, ja såvida man inte är buddhist det vill säga, då är problemet snarast det omvända, till vintern reser familjen till Thailand, det sägs att det är ett väldigt vackert land, och befolkningen är så gästvänlig, tänk så det kan vara världen är liten. Jag träffade faktiskt någon som känner någon som känner henne på stan förra veckan, Sverige är allt bra litet. Känner du också honom? Tänka sig, Karlstad är inte stort inte!



Per säger; -God Natt!

Lyckans ostar

Nu kan alla lyckligt lottade människor krypa till kojs och sova tryggt på söta örat, men inte jag för jag har 32 sidor kvar att läsa i Siddhartha av Hermann Hesse. Så jag säger till mig själv: ENOJOY!

Allting samma dag, snälla någon jag tror jag behöver en livsstilscoach

Idag var jag ute och sprang för första gången sen Gud började odla sideburns. Trots att jag egentligen är förkyld så kunde jag inte längre klara av det dåliga samvete som mina nya joggingskor gett mig där de legat oanvända på en hylla i hallen och tittat vädjande på mig varje gång jag gått förbi.

Är det nu verkligen sant att Per skulle ha blivit hälsosam och sund, en manlig Lina, en kenyan i sina bästa år? Nja, min joggingtur var bara halva sanningen om min eftermiddag, den hade föregåtts av en härligt doftande och oemotståndligt frestande kladdkaka som Linnea bakade precis då jag kommit hem.

Alla kan nog genom att gnugga sina grå klura ut vilken rundan och kakan som var trevligast! Det är bara att flyta med i Filips livsfilosofi; "Jag slutade träna och började röka"

-Au revoir!

Dags att klippa sig kanske?

Med tanke på att jag för varje dag som går bara blir mer och mer lik Andrew Stockdale i Wolfmother kanske det vore dags att klippa sig.

Inte för att man inte VILL se ut som honom, snarare p.g.a. risken att bli stämd för personintrång eller nått.

Om inte annat verkar min omgivning tycka att jag borde klippa mig. Senaste tiden har jag fått följande förslag på frisyr, samt motiveringen:

-Snaggat, vad folk skulle bli förvånade!
-Dreads, det är jättebra att dreada krulligt hår
-Tuperat, galet!
-Plattpermanentat/Platt-tångat, då skulle det se ännu längre ut
-Pojkkort, skulle se charmigt ut
-Kraftiga sideburns, det är Rock!
-Mohikan, den skulle bli hög
-Afro, vilken boll!
-Hästsvans, det är ju tillräckligt långt
-Inbakad fläta av luggen, synth!
-Munkfrisyr, Aahhh, de'e cooolt!

Fast å andra sidan, varför ändra på ett vinnande koncept?

Per, din kvicksilvertermometer i ib-världens kroppshåla

Titt som tätt är det någon som loggar in på msn... Riktiga msn-rävar har allt som oftast ett väldigt catchy skärmnamn som de identifierar sig med till 100% och har gjort sen i 7:an då de började hänga på msn, och man kan ju inte bara ändra namn sådär hux-flux, då skulle väl ingen känna igen en, och ingen skulle våga chatta med någon som de inte känner igen namnet på, och där med är vederbörandes sociala liv lika dött som... som... ja, som något väldigt, VÄLDIGT dött!

Så då Lina loggar in ser man följande syn, samma som man sett varje gång då Lina loggat in sen, ja sen väldigt, VÄLDIGT länge!

...men är det verkligen samma skylt varje gång?!

Svaret är NEJ!

Just denna lilla skylten skvallrar om att Lina är en van msn:are som kombinerar klassiska stildrag med väl avvägd modernism. Låt mig förklara; Lina har nämligen inte bara det urgamla profilnamnet; Lajna (hennes namn på dialekt i fonetisk skrift, jääävligt originellt), hon har även anammat den just nu hetaste trenden bland ib-kids; att skriva ut hela sin att-göra-lista/to-do-list därmed får du, oavsett om du råkar vara totalt ointresserad vad Lina har att göra, hela hennes lista spottad i ansiktet, här kommer den igen:
svenska uppsat(t)s,
engelska bok,
matte projekt,
psykologi arbe...

då man öppnar upp msn ser man att listan fylls på ytterligare:

med:
...te,
biologi labb
OCH extended essay

Som kronan på verket skiljer Lina de två sektionerna åt med ett vertikalt och radikalt sträck | det är vad jag kallar nyskapande!

070908: Rapport från en lägenhet på herrhagen

En unken doft ligger tung över rummet, i soffan sitter fyra bakfulla grabbar i mysbyxor och tittar på krigsfilm.

Jag tror det kallas nostalgi

Att cykla hemmåt under gulnande löv i september
Förbi barndomens platser, ravien och de hemliga gömställen i skogen in till. Klätterträd och kojor. Doften av höst.

Tidig början, tidigt slut!

Klockan är tio i tio och här sitter jag och borstar tänderna. Ska krypa till kojs och läsa de sista sidorna i muminboken, sen blir det god natt och sov gott, det är trots allt en dag imorgon med. Jag åt äpplen från vårt äppelträd förut, jag tog en tugga och vips så var jag nio år igen. Det är hösten jag började fyran och äpplet jag plockat med mig till dagens fruktstund är av samma sort som det som åtta år senare kommer få mig att minnas.

Vi behöver bara frukt, grönt och vatten

Les étoilles d'or

För första (och eventuellt sista) gången skulle jag vilja dela ut dagens guldstjärna, som idag går till Belle and Sebastians låt Le pastie de la bourgeoisie!

En vanlig dag i det långa landet Sverige

Jag var nyss nere och åt middag. Det vankades korv, och till korv måste man så klart ha senap. Bäst jag letade runt i kylskåpet slog det mig plötsligt att vi lever i en välfärdsstat! För förutom den burk med Västerviks sötstarka senap som passar så bra till korv fann jag även 7 andra burkar samt tuber med senap: Johnnys, Graveleijs, Slotts x3, Dijonssenap samt Abbas senapssill (jo, den räkans den med). Och om jag inte minns fel så har vi dessutom även en burk med fransk grovkornig senap någonstans.

Övriga iaktagelser som bekräftar tesen om välfärdsstaten
-5 sorters vinäger: Rödvins, Vitvins, Äppelcider, Balsamico samt Balsamico med smak av hallon
-7 sorters socker: Strö, Flor, Pärl, Vanilin, Rå samt Mörkt och Ljust Muscovadosocker
-6 sorters kaffe: Vårt goda brygg, Jubileumsblandning brygg, Mellanrost brygg, Lavazza espresso, Nescafé samt koffeinfritt Nescafé

Slutligen kan man bara fråga sig; Vad är det egentligen för något samhälle vi lever i, och hur väl mår vi?

Pepparmyntste och mörk choklad

Kände mig väldigt inne/indie då jag i min ensamhet chillade till det med en stor varm kopp ekologiskt odlat fairtrade pepparmyntste och någon ecuadoriansk mörk choklad som, om jag känner dagens samhälle rätt, säkerligen var både fairtrade och kravmärkt och hade en kakaohalt på runt 98%.