Jag blir aldrig mera 17 år och kär!

Med knappa tjugo minuter kvar av den 29:e tror jag att det kommer bli svårt för mig att hinna med de två utlovade inläggen idag, men hälften, det vill säga ett, borde inte vara mer än vad jag kan mäkta med.

Sammandrag av Per 18års dag;
-Varför ska man alltid vakna så tidigt?
-Kommer de inte snart?
-Jag börjar bli hungrig, undrar om de har croissanter?
-Var det dem jag hörde?
-Ja må han leva.../ Äntligen.
-Wow, en radiostyrdbil, och ett körkort, attans bara att man måste fixa resten själv!
-Brum brum.
-Mac n' Cheese på sin 18års dag rockigt!
-Hej Helén och Mormor!
-Brasa!
-Tårta!
-Rävars att jag inte lyckades blåsa ut alla ljus.
-Porterstek & Hasselbackspotatis.
-Night falls over Tollestad.

Mellandagarna, jag rear ut min själ!

Som alla i min omgivning redan vet drabbas jag efter födelsedagens och julens glada dagar och tjo och tjim av en stor tomhet. Förra året gick relativt smärtfritt men förhoppningens låga om att jag faktiskt vuxit ifrån denna egenhet släcktes redan på juldagskvällen då jag kände känslan komma smygande. En önskan om att ligga kvar i sängen fram till... tja, lunch är för tidigt skulle snarare säga april. Man släpar sig trots allt upp för att mötas av oktober väder och det stora grå. Till middag är det resterna från julbordet som värms och åter värms. Lite som att idissla, ungefär, fast utan själva reflux-processen. Hittade dessutom en halv låda med pepparkaksdeg som ingen hade tillräckligt med ambition att baka ut innan jul och än mindre har nu. Den materialistiska glädjen av julklapparna lindrar inte längre någon smärta. Såren som baddades rena har nu gått upp igen. Mellandagsrean känns så... jag vet inte riktigt men jag hade ingen som helst köplust då jag åkte in till stan den 27:e, men hur som helst var jag tvungen att ta mig hemifrån, om än bara för några timmar.

Allt skolarbete som jag tänkt ta mig an har bara blivit liggande så när på mörkrets hjärta som jag snart tagit mig igenom. Usch, jag får en stor klump i halsen bara genom att tänka på det. Bäst att jag slutar nu. Har ju trots allt utlovat två inlägg till, måste spara nåt till de också. Dessutom har jag ett bonus inlägg vilandes, funderar bara på vad det ska handla om, om det ska blir Lundström vs. Kirstieger, fick ju inget annat förslag.

Franz Finans med Bäversvans säger; -På återseende!

Novi sub sole

Inte ett inlägg på över en vecka, det ber jag om ursäkt för, till er och till mig själv. Att gå så långt som att få för mig att det skulle bli ett bra nyårslöfte att skriva oftare tänker jag inte gå. Har aldrig varit så mycket för det där med löften hit och löften dit, och på den punkten är jag stenhård; principfast! Däremot finns det inget som säger att jag inte kan göra mitt bästa för att faktiskt skriva oftare i alla fall.

Mycket har hänt sen senast, födelsedag, jul, mellandagar, men vis av egen erfarenhet vet jag att ingen orkar läsa för långa inlägg. Jag ska därför försöka innan dagens slut ha skrivit tre nya inlägg, vart och ett rörande en utav de tre ovan nämnda punkterna, bruten eller rak kronologi ej bestämt än.

Sen ska jag läsa Mörkrets Hjärta också

...och skriva en dikt

...TOK får vänta

...lika så franskan, man vill ju inte slita ut sig så här när det är lov och allt!

Morsning Korsning!

Klockan klämtar det är bra att ha en pang-pang tvätt!

Än så länge har jag inte drabbats av någon åldersnojja, jag ser ingen anledning för det, funderar tillräckligt över livets gång i vilket fall. Ja, om man nu inte räknar mitt beslut att klippa av mig allt hår som en kris, kanske skulle ringa Britney och höra vad hon säger. Dock vet jag inte om min nya frisyr fick mig att se ut som den vuxna man som jag trots allt är, eller om det bara gjorde att jag ser ut som den 13 åriga pojke som jag var för sex år sedan, det råder delade meningar om det. Ännu en punkt på listan över saker som tiden kommer att få utvisa.

Funderar på att se Led Zeppelin spelningen nu, bara för att riktigt njuta av kvällen före känslan, finns det någon bättre?

Ibland.

Ibland är det nästan så att jag tycker lite synd om min dator. Bloggning. Musikuppspelning. Nedladdning. Skivbränning. Virussökning. MSN. Allt på samma gång. Ibland.

Storstädning och skumtomtar

Jag hade bara matte idag och då mamma fick reda på det gav hon mig utegångsförbud och förbjöd mig att gå till skolan. Tur då att det finns juleskum att trösta sig med. Ni får snart hjälp mig hålla räkningen men om jag inte misstar mig så är det låda sex vi är inne på nu, dock ska det nämnas att den än så länge är relativt full. Jag gör allt för att rädda den lilla gnutta heder som inte redan gått förlorad på grund av vårat frosseri.

Äntligen!

En efterlängtad lägesrapport från jueskumsfronten. Efter att mamma bjudit några på jobbet på skum tomtar kan man nu klart och tydligt se botten på låda nummer fem. Det kommer bli en lång jul i år...

Tryffelsvin

Jag hade tänkt att skriva ett långt och matigt inlägg nu...




















...om det inte vore för att mor tvingat mig att rulla tryfflar. Blogg får vänta lite till.

We may not make it through the night.

Bara två skumtomtar kvar!

Jag mår som en skumtomte!

DECEMBER 12: Jag mår i ärlighetens namn lite sissådär faktiskt. Men då säger de flesta; Det gör jag med, det är EE deadline på fredag och jag är inte färdig än! Tro inte att det är synd om dig, för det kommer alltid vara mer synd om mig, din lille kuf! Men säger jag då, jag är inte heller färdig med min extened, men det är inte därför jag klagar, om man inte hittar något mer orginellt att klaga på än EE, sträcker sig inte fantasin längre än så, ja, då har man ingen jävla rätt att klaga över huvudtaget. Vad är det då som jag råkat utför; jo, en för tillfället alldeles för snäll mamma och socker i överflöd.

Idag skulle jag spendera lite kvalitetstid med juleskumet som jag dissat i några dagar nu, och visst hade vi trevligt låda fyra och jag, så trevligt att låda fyra känner sig en smula tom, medan jag känner det motsatta. Efter att ha smällt i sig en halv låda juleskum på någon timme förväntar man sig att ens förståndiga mor skall komma och ge en utskällning, särskilt som det var före middagen. Men icke, för vad säger hon? Jo; Det är bra att du har någonting att trösta dig med, glöm inte bort att vi har en låda chokladbollar du kan äta av också. OH MY GOD! Min mor BER MIG att äta CHOKLADBOLLAR! Att jag redan mådde som sig bör då man ätit mycket, mycket juleskum kunde inte hjälpas, ett sådant tillfälle kommer inte igen.

Lagom tills den fjärde lådan började sina, köpte pappa två nya lådor på väg hem från jobbet idag. Jag kan bara välkomna låda fem och sex samt förbereda dem på en kort men ack så intensiv vistelse hos familjen

Cirkus 300 ord kvar nu men en sockerkick som kommer vara till morgonen!

Fler frågor;

Vad kom först hönan eller ägget?
Hur många bultar finns det i ölandsbron?
Varför är det ingen som vågar ta rosen på prinsesstårtan? alla vill ha den men ändå undviker man den i mjöligaste mån.

Utslagsfrågan lyder;

Vad är det som finns i en låda och som blir mindre och mindre mest hela tiden?


Jag vet att de flesta är frestade att svara skumtomtar, speciellt efter den stora skumhajpen som rått har på bloggen under december. Tyvärr måste jag säga att ni har fel! För det första så blir inte skumtomtarna mindre, bara färre, och för det andra så är det en prinsesstårta. Eller rättare sagt; det var en prinsesstårta, nu är det bara en liten klick grädde, lite sockerkakssmulor och spår av grön marsipan på botten av en låda. När jag kom hem var det kvar knappa hälften av gårdagens tårta, mycket kan hända på en eftermiddag. Dock kan jag inte riktigt ta på mig hela skulden/äran linnea tog sig faktiskt också en bit på maten. Dessutom förtjänar jag tårta, och det vete fåglarna om jag inte förtjänar en chokladboll också... Något att snaska på till min alldeles för starka kaffe kopp. Det blir alltid starkt då jag gör nescafé, vetskapen om att det bara jag som ska dricka det i kombination med en strävan efter högsta möjliga koffeinhalt, leder till allt fler och allt mer rågade mått.

Det där är ju klorin, det kan du ju inte dricka, det ska ju användas till att göra ren natriumtankar

Ljuset i tunneln

Tänk att det inte ens är tre dagar tills vi ska lämna in Extended, våra små spädbarn som Annelie kallar dem. Sen är nästa deadline först nån gång efter nyår. Därför, har jag listat ut, kommer jag ha tid att faktiskt att skriva ett eller annat seriöst inlägg här på bloggen. Dessvärre har IB stulit alla mina intressen samt hela min kreativitet så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, jag har ju helt och fullt spårat in på juleskum den senaste tiden. Därför tänkte jag göra som alla äkta bloggrävar, så som Olle och Alex Schulman, nämligen att be läsarna om råd, eller om det är läsaren i mitt fall... Efter att ha levt två och ett halvt år som en marionettdocka under IB har jag verkligen svårt att skriva om nått som inte är valt på förhand. Och är det ingen som kommenterar kommer jag skriva en krönika om Skillnaderna och likheterna mellan Ernst Kirsteiger och Kristofer "Kobra-Kristofer" Lundström - En studie av ihopväxta kontra ickeihopväxta ögonbryn -Löfte eller hot?

Nu ska jag faktiskt fortsätta med EE, så att den faktiskt blir färdig, lite snopet annars!

Dagens fel

Jo, jag vet att jag egentligen beskriva innehållet i lådan ingående idag eftersom det blev ett så kort inlägg igår. Men i ärlighetens namn så orkar jag inte. Jag har inte varit och nallat tomtar en enda gång på hela dagen, och eftersom den befinner sig i andra delen av huset har jag inga som helst planer på att kolla till den just nu heller. Dock sprang Linnea rund med ett par tomtar i handen mest hela eftermiddagen, och efter som kemins och fysikens lagar säger att en skumtomte är i en väldigt ostabilt position i någons hand antar jag att hon stup i kvarten hämtade nya.

Dagens, med kaffe på maten

Idag tycks nivån inte ha sjunkit då jag lyfter på locket till låda fyra, men jag kan säga utifrån egen erfarenhet att det faktiskt är ett antal färre tomtar idag än igår. En liten bit av det stora pusslet. Det får räcka för idag, syns imorgon igen.

Fråga vid Nattamackabordet

Jag: -Hur mycket är klockan?
Far: -Ett, stup i ett!

Ibland får han allt till det farsgubben!

Dagens samvete

PANG PÅ RÖDBETAN! Idag behövde jag inte ens gå in i hallen för att kontrollera juleskumsnivån, lådan stod med locket av på bordet i stora rummet, mitt i händelsernas centrum. Då jag kollade alldeles nyss var lådan, denna den fjärde, halv full... Jag kan även avslöja att mamma åkte upp högst på misstänkt listan då hon utbrast; "om vi verkligen ska spara alla lådor för att se hur många det blir vill inte jag köpa några fler" det känns onekligen som ett uttryck för hennes dåliga samvete, jag har en känsla av att hon döljer något, men vad? På frågan om vi skulle sparar lådorna sa å andra sidan pappa; "klart vi ska spara dem, vi måste ju kunna stå för att vi äter juleskum, vi gör det ju trots allt bara en månad per år" Detta tolkar jag som att även pappa är en av de riktiga frossarna i familjen, och att han dessutom är det utan att på något sätt känna dåligt samvete.

Jag kan även passa på att tipsa om mikrad skumtomte, en riktig höjdare som sprider glädje i ett annars alldeles för grått december. Receptet är enkelt; Ta en skumtomte. Lägg den på en tallrik. Stoppa in tallriken i mikrovågsugnen. Full effekt i cirka 15 sekunder, man kan hålla lite koll på när tomte sväller. Ta ut tallriken. Ät skumtomten MED EN GÅNG! Om tomten hinner svalna det minsta blir den väldigt kletig och fastnar på tallriken. Lycka till!

Nu kära vänner kan ni glädja er åt att det är mindre än ett dygn kvar till nästa avsnitt av Följetongen !

Knäckt

Ibland kan man se spår av julens antågande lite varstans runt omkring en, ibland på de mest oväntade ställen. Till exempel kom jag osökt att tänka på knäck när jag skulle lägga över gamla filmer på den externa hårddisken, sällan har nånting varit segare.
Jag blir bara så matt. Så matt!

Dagens tjuvkik

Innan det är dags för dagens avsnitt vill jag bara poängtera att de överväldigande mängderna juleskum som jag skrivit om inte är påhittade eller överdrivna, utan helt enkelt så mycket som vi ätit. Sen kan jag ju också flika in lite diskret den här "julkalenderns" fördelar framför dess konkurrenter, nämligen att det är omöjligt att tjuvglutta bakom luckorna i förväg. Den här historian utvecklas i takt med att december förflyter och inte ens jag vet var det kommer sluta. Idag är det den sjunde december:

Innan jag öppnar lådan idag tycker jag att det är ett bra tillfälle att beskriva hur dessa lådor ser ut. Själva lådan är röd och har ungefär samma storlek som vanliga godislådor har. Den är gjord av plast och på ena sidan sitter en juleskumsetikett som berättar att det är juleskum man äter, om man nu skulle ha missat det. Locket är gjort av ett ofärgat plastlock och passar som hand i handske på lådan, det är inte så att det sitter dålig och har svårt att sitta kvar och inte heller sitter det för hårt. Hur som helst lyfter jag försiktigt på locket och kikar in. Jag har slutat att bli överväldigad när det gäller frenesin hos vårat juleskumsätande, men inte ens jag kan låta bli att lyfta lite på höger ögonbryn då jag ser att de kvarvarande tomtarna i låda tre knappt ens längre täcker lådans botten. Det är intressant eftersom lådan aldrig står framme utan istället är undan stoppad i skafferiet i hallen. Jag kan enbart se till mina egna vanor och konstatera att jag inte kan kasta den första stenen, men det är frågan om det inte ligger en hund begraven här, eller är det månne en gravad hund - så här i juletider?

au demain mes amis, au demain.

julpoäng is the new vuxenpoäng!

Dagens julpoäng:
-Gjort pepparkaksdeg, 20p
-Gjort chokladtryffelsmet, 15p
-Gjort vitchokladtryffelsmet, 15p
-Druckit Apotek-Arnes Julmust, 10p
-Ätit juleskum, 5p
-Ätit julvört, 3p
-Tänt adventsstaken, 1p
-Lyssnat på Fairytale of New York, 1p
Summa: 70 poäng,
men tro inte att jag känner mig färdig här där jag sitter och inväntar julen med öppna armar, Icke! Ännu är inte en endaste julklapp inhandlad. Ännu är inte en endaste julklapp påtänkt. Det är nästan så att jag ger mig själv en 70 minus poäng för det. Och om man räknar så hamnar den sammanlagda poängskörden på plus minus noll. Jaja, jag har ju mer än två veckor på mig att arbeta upp mina resultat.

PER

Kjell Kritik

Äntligen ett vettigt inlägg i debatten om Wikipedias tillförlitlighet. För första gången börjar det bli lite nivå på hela den här debatten; Vi kan alltså med gott samvete fortsätta referera till wikipedia!

Breakfast at KGCP's

Klockan är fem i åtta och jag är redan i skolan, och har dessutom varit så i en tio minuter. Kemin börjar inte förrens om en halvtimme och med anledning av detta beslutade jag mig för att avnjuta min medhavda vörtmacka i KGCP-rummet eftersom det är den enda tillgängliga datorn med internet uppkoppling så här dags. Anledningen till min närvaro i skolan i denna arla morgonstund är ett uttryck för mycket jag hatar att åka buss. Jag åker hellre med ett tåg som kommer fram tjugofem minuter tidigare BARA JAG SLIPPER ÅKA BUSS! Men det var oroväckande när att jag missade tåget. Pappa väckte mig kvart över sex eftersom vi skulle åka till tåget en timme senare. Fyrtio minuter senare kom pappa upp igen och frågade om jag hade somnat om, jag mummlade någonting om vad är klockan? Tjugo minuter kändes som en verklig utmaning och jag övervägde själv möjligheten att ta bussen som skulle ge mig tio extra minuter, men ICKE. Jag kämpade som ett djur för att slippa det nesliga ödet länsbuss och jag kom undan med blotta förskräckelsen.

Det var min morgon det.

Dagens låda!

Tänk vad gott det kan vara med te och julvört. Det är det enda bröd som jag blir sentimental bara genom att känna doften av, lite utav en personlig Madeleinekaka... Men jag vet att ni alla just nu inte bryr er om någonting annat än fortsättningen på den lilla följetongen jag med dunder och brak kickade igång igår, med en inledning så rafflande att få nagelband lämnades oberörda. Vad döljer sig månne i skafferiet idag? (konstpaus) Jag ska inte hålla er på halster längre, här kommer avsnitt 2:

-Jag gläntar försiktigt på dörren till skafferiet fortfarande skakad av gårdagens händelser, för vad skulle hända om de tre återstående tomtarna var uppätna och inga nya var köpta, skulle jag då varje dag resten av december beskriva hur bottnen på en låda som tidigare innehöll juleskum ser ut. Det skulle onekligen vara en smula nödtorftigt. Men sötsuget i den här familjen är lika pålitlig som ett schweiziskt atomur, det stod inte bara en ny låda utan två! En stor sten lättade från mitt hjärta och klumpen i halsen utbyttes mot ett gurglande skratt. Jag ser att den ena förpackningen redan är bruten, och min slutledningsförmåga säger att de tre som var, inte längre är. Frågan är bara hur mycket som hunnit försvinna ur denna den tredje burken. Då jag lyfter på locket ser jag att nivån åtminstone är synbart lägre än i en nyöppnad, dock är det svårt att komma till några mer exakt slutsatser efter som skumtomtarna ligger huller om buller och inte i lager likt alladin askar. Jag kan gå och lägga mig med ro i kroppen, de två lådorna försäkrar att följetongen kommer hållas vid liv åtminstone några dagar till, men överlever lådorna helgen? Och vem äter egentligen mest utav skummet? Mystiken tätnar! Fortsättning följer!

Idag har jag även druckit julmust. Det var gott!

Lucka fem, låda två

Istället för att ha någon löjlig lucköppning varje dag fram till julafton kommer jag varje dag ha lådöppning, icke att förväxlas med bingolottos dito. Upplägget är väldigt enkelt, jag kommer öppna lådan med juleskum som står i skafferiet och sedan ge en liten lägesrapport om statusen i lådan. Vi kör igång med en gång. Jag börjar med att skaka lådan lite försiktigt, den ekar tomt. Jag öppnar så locket och kikar ner, endast tre ensamma tomtar ligger utspridda över lådbottnen, på denna den andra lådan den här julen. Återkommer imorgon för att meddela om de tre tappra över levt ytterligare en dag, om de strykt med, eller om de rent utav fått sällskap av innehållet i ytterligare en låda.

tvåhundranitiofyra

...precis så många ord har jag kvar att skriva innan jag med gott samvete kan gå och lägga mig. Egentligen borde det inte vara några som helst problem, 294 är ingenting. Ingenting. Nothing. Rien de rien. Nada. ничего. Om man nu inte heter Per, skriver Extended och har skrivkramp, då är det en lång uppförsbacke. Även om man växlar ned till ettans växel eller rent av kliver av cykeln och leder den. Jag har en cykel, en cykel som är röd. Kanske du också har en cykel som är röd. Om alla hade en cykel som jag skulle det va renare i luften.

kreativitet eller kreativitet?

Sitter i valet och kvalet mellan två olika former av kreativitet, det första är att skriva, mer specifikt pyssla med EE och Ass 1.(som om svenskauppsatser är kreativ skrivning), det andra är att göra de där tryfflarna med vitchoklad och pistagenötter som jag hittade ett recept på igår. Det lutar nog snarast mot att jag i slutändan gör båda två.

Hitills har dagen varit lugn. Resten av familjen åkte in till stan för nån timme sen, efter att vi hade avnjutit vår söndagsbrunch med amerikanska plättar och lönnsirap, mat för e kär!

So long!