Mellandagarna, jag rear ut min själ!

Som alla i min omgivning redan vet drabbas jag efter födelsedagens och julens glada dagar och tjo och tjim av en stor tomhet. Förra året gick relativt smärtfritt men förhoppningens låga om att jag faktiskt vuxit ifrån denna egenhet släcktes redan på juldagskvällen då jag kände känslan komma smygande. En önskan om att ligga kvar i sängen fram till... tja, lunch är för tidigt skulle snarare säga april. Man släpar sig trots allt upp för att mötas av oktober väder och det stora grå. Till middag är det resterna från julbordet som värms och åter värms. Lite som att idissla, ungefär, fast utan själva reflux-processen. Hittade dessutom en halv låda med pepparkaksdeg som ingen hade tillräckligt med ambition att baka ut innan jul och än mindre har nu. Den materialistiska glädjen av julklapparna lindrar inte längre någon smärta. Såren som baddades rena har nu gått upp igen. Mellandagsrean känns så... jag vet inte riktigt men jag hade ingen som helst köplust då jag åkte in till stan den 27:e, men hur som helst var jag tvungen att ta mig hemifrån, om än bara för några timmar.

Allt skolarbete som jag tänkt ta mig an har bara blivit liggande så när på mörkrets hjärta som jag snart tagit mig igenom. Usch, jag får en stor klump i halsen bara genom att tänka på det. Bäst att jag slutar nu. Har ju trots allt utlovat två inlägg till, måste spara nåt till de också. Dessutom har jag ett bonus inlägg vilandes, funderar bara på vad det ska handla om, om det ska blir Lundström vs. Kirstieger, fick ju inget annat förslag.

Franz Finans med Bäversvans säger; -På återseende!