Innan det är dags för dagens avsnitt vill jag bara poängtera att de överväldigande mängderna juleskum som jag skrivit om inte är påhittade eller överdrivna, utan helt enkelt så mycket som vi ätit. Sen kan jag ju också flika in lite diskret den här "julkalenderns" fördelar framför dess konkurrenter, nämligen att det är omöjligt att tjuvglutta bakom luckorna i förväg. Den här historian utvecklas i takt med att december förflyter och inte ens jag vet var det kommer sluta. Idag är det den sjunde december:
Innan jag öppnar lådan idag tycker jag att det är ett bra tillfälle att beskriva hur dessa lådor ser ut. Själva lådan är röd och har ungefär samma storlek som vanliga godislådor har. Den är gjord av plast och på ena sidan sitter en juleskumsetikett som berättar att det är juleskum man äter, om man nu skulle ha missat det. Locket är gjort av ett ofärgat plastlock och passar som hand i handske på lådan, det är inte så att det sitter dålig och har svårt att sitta kvar och inte heller sitter det för hårt. Hur som helst lyfter jag försiktigt på locket och kikar in. Jag har slutat att bli överväldigad när det gäller frenesin hos vårat juleskumsätande, men inte ens jag kan låta bli att lyfta lite på höger ögonbryn då jag ser att de kvarvarande tomtarna i låda tre knappt ens längre täcker lådans botten. Det är intressant eftersom lådan aldrig står framme utan istället är undan stoppad i skafferiet i hallen. Jag kan enbart se till mina egna vanor och konstatera att jag inte kan kasta den första stenen, men det är frågan om det inte ligger en hund begraven här, eller är det månne en gravad hund - så här i juletider?
au demain mes amis, au demain.
fredag, december 07, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar