Jag tror att jag förlorade fotfästet innan jag ens kommit halvvägs

Det jobbig med att byta lakan, är att man måste bädda sägen innnan man kan gå och lägga sig, och det tar onekligen emot. I en ivrig vilja av nystart tillika fräschör, sliter man ur sängkläderna på söndagsmorgonen, innan man traskar ned för trappan till sin tekopp och rostade bröd och tankarna på lakan och örngott dunstar upp mot morgonhimmelen och sängen står obäddad ända in i skymningen. Kvällen kommer hand i hand med eftertankens kranka blekhet och det är ungefär där jag befinner mig nu. För trött för att bädda, men så länge jag inte bäddar sängen kan jag inte lägga mig. Jag tror att jag ska döpa den till Pers Paradox, eller kanske det mer anglosaxiskt klingande Per's Paradox, och sen ska jag låta Tony ta med den som ett exempel i sin TOK-bok.

Följden skulle bli att försäljningen av boken skulle öka lavinartat. En fransk, über-creddigg, indiefilmare skulle få upp ögonen för fenomenet och tillägna en hel film åt det. Filmen skulle kamma hem storslam på Sundance filmfestival, vilken skulle följas upp med flertalet Oscars och Golden Globes, då bland annat bästa manus efter förlaga. Självklart skulle jag ha skrivit en klausul i kontraktet då jag lät Tony använda mitt exempel vilken gör att samtlig profit som på ett eller annat sätt kan härledas till min paradox, och där med i förlängningen till mig, även skall tillfalla mig. Om ni undrar så räknar jag med att vara ekonomisk oberoende inom ett par tre år, det tycker jag känns som ett realistiskt mål.