Aw-land

Jag tillbringade helgen helt omgiven av Östersjöns förorenade bräckta vatten utan att riktigt lägga märke till det, fokuset låg annanstädes. Systerns pojkvän var på väg till det som de kommande fyra åren kommer att vara hem och vi följde med dit för att hjälpa honom känna sig hemmastadd. Hela resan på minde faktiskt en smula om Christies Tio små negerpojkar, eller Och så var det bara en som boken numer heter i PK-landet Sverige där konst, och glassar med för den delen, måste censureras om det finns minsta lilla risk att någon eventuellt kan stötas, hur som helst den poäng jag tänkte göra är att det inte bara var pojkvännen vi lämnade längs med vägen. Inte heller syster följde med hela vägen hem, henne lämnade vi i Uppsala, hennes nya hemstad, där hon flyttade in i rummet där hon ska bo inneboende fram tills dess att hennes lägenhet är inflyttningsbar. Bara att gå omkring på Uppsalas gator fick en att bli sugen på att plugga och hade samtidigt en nedslående effekt då jag inte gör det och inte heller gör någonting annat handfast i dess ställe (jag räknar inte mina fysik kurser som riktiga studier, det är bara för att åtminstone ha något att skylla min arbetslöshet på). Jag har dessutom insett att jag har någon slags hatkärlek till parenteser men mer om det någon annan gång, jag kan ju inte ha all fyllning i ett och samma inlägg.