Potatisskalning

Jag har aldrig förstått vitsen med att koka potatis med skalet på då det är överlägset mycket enklare att skala dem innan istället för vid bordet. Det är till och med så att jag nästan hellre skalar en hel kastrull med potatis innan kokning, än de två tre som jag vanligtvis äter, efter kokning.

Om man använder gaffeln för att hålla i potatisen medan man skalar tangerar sannolikheten för att potatisen ska sitta kvar gränsen till det omöjliga, istället faller den ned på tallriken och sönder var gång man gör ett försöka att åter lyfta upp den på gaffeln. Om man istället struntar i gaffeln och använder det Gud gav oss, finner man snart att kokt potatis i de allra flesta fall har en temperatur väl över nittio grader med sönder brända fingrar och för potatisen, även vid denna metod, åtskilliga fall ned i tallriken, som följd. Oavsett hur man väljer att skala potatisen står det skrivet i stjärnorna att man kommer bli mjöligt kletig om händerna, vilket kletas av på den för grepp av sedda delarna på besticken som det är tänkt att man ska använda för att kunna avnjuta måltiden. När man så, efter stora vedermödor fått av skalet har potatisen och även det övriga som skall inmundigas kallnat, och kall mat som egentligen skall vara rykande het, det är det värsta som finns. Om man dessutom varit tvungen att lägga på även övrig mat innan skalning så att skalet dessutom blivit nersåsat, ja då är det så överförjävligt att jag får högt blodtryck av blotta tanken.