Tidigare idag frågade du mig om jag tagit tag i mitt liv, jag skakade på huvudet till svar

Jag tycker lite synd om dig fanny, som sitter och kämpar på så här framåt småtimmarna, jag vet så väl hur det känns för jag skrev själv majoriteten av mina IBarbeten den här tiden på dygnet. Faktum är att jag satt uppe och skrev senast i fredags. Själv gör jag just nu ingenting, förutom att sitta och begrunda i natten, utan något tvång att prestera, och det är just då som det är som enklast att skriva.

Plötsligt kände jag för att skriva om något personligt, något som inte är lika vanligt som det kanske verkar vid första anblicken. Vad utav det som jag skriver som är sanning och vad som är fantasi, påhitt och överdrifter är oklart, även för mig, allt flyter ihop. Detta är dock ett försök att hålla mig till sanningen men risken finnas att det bara liknar sanningen, att det blir sannolikt.

Det hela började med en viss, liten och gul, Post-It-lapp som låg gömd långt ned i en låda med minnen från förr. Om det var jag som fann den eller om det var den som fann mig, det vet jag inte, men hur som helst vilade den idag åter i mina händer. På lappen stod det med svarta små bokstäver en att-göra-lista och på denna lista stod det bara en punkt: "Skaffa ett liv". Jag minns att jag skrev den för många år sedan, någon gång i mitten av min högstadietid, någon dag då allt kändes lite extra tungt. Den lilla kvadraten jag hade ritat dit var fortfarande oikryssad och det är den fortfarande. Jag vet inte exakt vad jag menade med liv då jag skrev det då för längesedan och jag vet inte exakt vad som skulle krävas för att jag skulle kryssa i den, så jag lade tillbaka den i lådan.