Guilty!

Jag anser att det borde vara straffbart att äga en tolvstängad gitarr som man knappt spelar på och jag erkänner även att jag i sådana fall skulle vara skyldig. Problemet är att den hänger på mitt gamla rum, beläget på övervåningen och även om jag faktiskt skulle orka släpa mig dit upp så skulle den då vara obehagligt ostämd och att samla tillräckligt många ambitionspoäng för att orka stämma en tolvsträngad gitarr det är inte gjort i en handvändning, så trots att jag är odiskutabelt skyldig vill jag ändå yrka på förmildrande omständigheter. I dag fick jag dock tummen ur och både stämde och spelade den och det lät nästintill gudomligt, alltså inte nödvändigtvis mitt gitarrspel, utan gitarren i sig, sätt den i händerna på en osedvanligt tondöv schimpans i total avsaknad av taktkänsla och den låter ändå gudomligt. Det finns dock en liten bieffekt och den kallas sönderslitna fingettoppar, speciellt då man inte spelat på väldigt länge och den lilla, lilla härdningen som fanns sedan länge är försvunnen.

När huden på fingrarna nådde bristningsgränsen, bokstavligt talat, gav jag mig i kast med ett annat litet projekt som skall lindra min osläckbara törst efter onödig kunskap, jag försöker att lära mig alla länders flaggor och huvudstäder, igen. Efter det hade jag tänkt att jag skulle lära mig Afrika-kartan utantill, det vill säga vilka länder som ligger var. Längre än så har jag inte planerat ännu men så länge de praktiska tillämpningarna av kunskapen är marginaliserade är jag nöjd.