Appropå våldtäkt

På väg in till stan i fredags agerade Jan chaufför, Anna DJ och jag passagerare, men man kan även se det som om Jan var Säpo som varken ville se eller höra då CIA ingrep på svensk mark, Anna var självaste CIA, de som utförde tortyren och jag var de två stackars egyptierna som blev misshandlade och deporterades av just CIA, för Anna bestämde att det var radion som gällde, och bara att tvingas lyssna på radio tror jag är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, men allt hade gått väl om det inte varit för att de spelade Charlotte Perrellis Hero. Jag hade fram till dess, med gott resultat, undvikit den låten, och plötsligt satt man där helt hjälplöst fastspänd emedan musiken penetrerade mina hörselgångar och liksom tryckte mot min trumhinna och min lyckliga barndom var förevigt försvunnen, bortsuddad från livets svarta tavla tills endast lite krit-damm återstod.