OCDed for life!

Jag sitter och funderar på hur en topp-tre-lista över mina skummaste tvångstankar skulle te sig, om man räknade in både sådana jag haft och de som jag fortfarande har. Vilka tre skulle nå pallplats, och vilken skulle slutligen knipa den åtråvärda guldmedaljen. Ibland undrar jag om jag hade ovanligt många tvångstankar som barn, om jag fortfarande har fler än van som kan anses normalt. Jag antar att de flesta faktiskt har en hel drös med tvångstankar som de inte riktigt vill känns vid, som de döljer i sitt inre, de går runt och tänker att det bara är de som är konstiga och som har sådana tankar, och till alla dem vill jag räcka ut min hand och säga; misströsta inte, du är inte ensam. Man borde kunna räkna ut antalet tvångstankar per capita och sedan sätta upp det på allsköns offentliga platser runt om i landet så att folk verkligen kunde se, svart på vitt, att de inte är ensamma. Kanske. Eller nåt.