G-dur i 17 minuter och 23 sekunder - I väntan på nästa OS

Jag har drabbats av någon slags husten-und-förkylnungs-virus och känner mig i största allmänhet en smula småkrasslig. Det positiva är å andra sidan att min just nu hesa röst lämpar sig ypperligt för att sjunga både Dylan och Winnerbäck. Jag blev till och med såpass exalterad att jag plockade fram mitt gamla munspel som jag förövrigt spelar på alldeles för sällan. Det är dock tur att jag är ensam hemma då mina tolkningar av låtar såsom blowin' in the wind och kom ihåg mig inte alltid, läs; aldrig, går hem hos de övriga familjemedlemmarna, jag undrar varför?!