Återfall

Det var länge sen sist nu, tiden har bokstavligt flugit fram omkring oss, omkring oss som fortfarande klamrar oss fast i ungdomen, omkring oss som ändå växer upp nu. Men det var som sagt länge sedan sist nu, det är dock inget självvalt men inte heller har det funnits någon boja som hindrat mig egentligen. Som hindrat mig från att skriva totalt meningslösa inlägg... Kanske är det sommarens sakta insomnande som ironiskt nog agerade väckarklocka, det skulle inte vara första gången, men frågan är om jag verkligen ska burra in mig i min stora morgonrock och tassa runt i det tomma huset och känna min fötter mot de kalla trägolven i den tidiga gryningstimman, eller om jag skall krypa in i värmen mellan lakanen igen, somna om och återvända till drömmarnas förlovade tillika förlorade land. Allt det som inte kom med här får ni söka hos er själva.