lördag, september 27, 2008

Sitter här och lyssnar på Hello Saferide medan diset varsamt smeker runt husknutarna. Det stannar till en stund i gatlyktans sken, låter sig belysas och bildar koner av ljus i den annars så mörka höstnatten innan den fortsätter nedför grusbacken där den omfamnas helt av mörkret. Längre ned väntar sjön som ligger lugn i den vindstilla natten. Trots att det än är många månader innan isen lägger sig tassar dimman tyst fram över det svarta vattnet, den tar sig över hela sjön. Där på andra sidan ligger den gamla ångbåten förtöjd vid bryggan, den vilar stilla i på att någon åter skall bjuda upp till dans i salongen så som de gjorde för så länge sedan. Där bortanför, vid skogens rand, finns det en smal liten stig som slingar sig uppför den branta backen, mellan de ståtliga tallarna som sträcker sig mot himlen, natt som dag. Väl uppepå höjden, vid den fallfärdiga skidhytten, smeker diset åter runt en vitmålad knut, den har hittat hem. Vi har mycket gemensamt jag och diset.

Inga kommentarer: