G-dur i 17 minuter och 23 sekunder - I väntan på nästa OS

Jag körde sextitvåan norrut idag, upp längs klarälvdalens färgprakt. Om man sen svänger in på vägen till vänster där och svänger höger efter bron och följer grusvägen en bit kommer man fram. Där, i en liten rödmålad stuga med vita knutar, bor min farmor. Det var alldeles länge sedan jag var där sist, men det hade lika gärna kunnat varit igår, det där är nämligen en av de där sällsynta platserna i världen där tiden tycks stå alldeles stilla. Klockan på övervåningen som tickade alldeles för högt då man skulle sova hänger kvar där på väggen, som ett tvetydigt monument över tidens existens och samtidiga icke-existens. Så jag gick ned för trappan igen och satte mig vid köksbordet och farmor hällde upp kaffet. Hon plockade fram bullar och rålltårta och sa åt mig att doppa så som hon sagt så många gånger förrut. Det var just vid det köksbordet jag från unga år uppfostades till kaffedrickare och där var det tillåtet att ha socker i kaffet, där var det tillåtet att doppa.