En stund i biblioteket

När jag gick förbi skolbibloteket imorse fick jag en kraftfull déjà vu känsla och jag fick för mig att om jag hade gått ner hade hade allt varit som vanligt. Jag hade mött Filip och Fredrik som suttit i de röda fåtöljerna, ätit fyllda baguetter, druckit fanta och spelat knack-poker. I ett annat hörn hade Sierra och Jennifer suttit, pluggat kemi och psykologi och kommunicerat sinsemellan enbart med fragment av meningar. Från datasalen hade jag hört hur Yad pratade med biblioteks-Per om hur överlägsna Real Madrid är eftersom de vann gårdagens Champions League-match. Annika hade suttit med ännu en av alla franskaläxor som Annelie delat ut, trots att hon återigen kommer att bli besviken då hon upptäcker att ingen lagt ner sig fullt så helhjärtat på den som hon hoppats, och av någon outgrundlig anledning, trott. Malin hade klagat på något, Ann hade suttit och diskuterat filosofi och religion med vemhelst som varit interesserad och Isabell hade sprungit runt och försökt lära ut ord, dels på svenska, dels på franska. Från kaffeterian hade Maja och Lina kommit med ett nypåfyllt förråd av godis, Dumle för Lina och Lakrits+Hallon/Citron-skallar för Maja. Linn, Maria, Hanna, Fanny, Asker, Daniel, Robin, Sofie, Clara samt en hel drös av ib-ettor hade alla suttit i KGCPrummet och skrivt underliga citat på tavlan och på tejp på tejp på väggarna, druckit kaffe, diskuterat och lyssnat på sjuttiotals musik, pratat om något specifikt mattetal, hängt i soffan, spontandansat, ivrigt argumenterat om elevrådets egentliga funktion, sysslat med faktiska KGCPsaker och spelat: schack, baklängesschack, gitarr och worms, det är ett mirakel att allt detta ryms på sex kvadratmeter.

Jag gick aldrig in utan vidare nedför gatan, ensam, men tillsammans med alla dessa minnen.