Att invänta mina blogginlägg är som att vänta på bussen...

Det kan dröja länge mellan inläggen, men när de väl kommer, så kommer det två samtidigt. Tänkte avslöja den självaste hemligaste heligheten bakom min pluggteknik; en grönblommig kaffekopp. Men det är inte vilken kopp som helst, nej, det är en stor kopp. Hur stor undrar ni? Sex deciliter svarar jag, tillräckligt för att hålla en medelstor häst uppspelt i en knapp vecka, bigtime koffeinkick!

Titeln tappade bort sig på vägen hem till Kil

I brist på annat att blogga om, i och med att jag insett att det inte är alltför upplyftande att läsa om mitt liv just nu, tänkte jag skriva lite om ett gäng västvärmlänningar som tar sterotypism till nya, helt oanade nivåer. Det är ett gäng på fem-sex grabbar som alltid tar 15.33 tåget mot Kil-Arivka-Charlottenberg-Oslo, och jag tror att de bor någonstans utanför C-berg, så långt från civilisationen som du någon sin kommer. De är dessutom klädda precis sådär halvraggaraktigt som man kan förvänta sig av någon som kommer ifrån utanför Charlottenberg, och med sig har de varsin laptop som de sitter och spelar WoW på, alltid, lika pålitligt som att de har ett par tre portionssnus under läppen, alternativt en alldeles för stor bak. Av de tretton-minuters-fragment som jag har hört innan jag går av i Kil så skulle jag nog säga att de går tvåan på bygg eller john bauer, och jag undrar stilla; hur kliché får man egentligen bli?

Vi hade i alla fall tur med vädret

Kommer jag någonsin få se The Hives spela live, eller har ödet redan bestämt sig. Ända sedan Tyrannosaurus Hives släpptes sommaren 2004 har jag haft en brinnande längtan att se dem live. Jag blev förstås grön av avund året efter då syrran drog till Hultsfred och såg deras beryktade Hawaiispelning inför 30.000. Året efter var det så min tur att dra till Hultan men Hives lyste med sin frånvaro, både där och på arvikafestivalen det året. Nästa år blev det Hultsfred igen, för mig, inte för Hives. Och inte heller på Arvika, trots väldigt heta rykten som tyvärr visade sig var just rykten och enbart rykten. I och med att Hultsfred krockar med studenten i år så blir det svårt, ja rent omöjligt för mig att ta mig ner till de småländska skogarna, men gissa vilka som gör sig besväret om inte The Hives, vilket betyder att på fyra år har jag varit på Hultsfred två gånger, Hives har varit där två gånger, men vi har aldrig varit där samtidigt. Att de dessutom spelar på EMA telstars & Lugers kapitalistiska bratfestival den fjortonde strör ytterligare salt i såren.

Det är viktigt att man prioriterar då man planerar sin framtid

Jag funderar på att gå på KTH. "Jaha", tänker ni då kanske, "där kam man ju gå, det är ju sådär lagom smånördigt som passar dig och där får du ju en bra utbildning". Jo visst det är sant kontrar jag, men det är inte de främsta anledningen som satt spinn på tankarna, nej, för den anledningen är de vida mytomspunna kårhusbiskvierna. Vi talar kaffekoppsfatsstora chokladbiskvier, en fullvärdig måltid. Problemet är bara att jag inte vet om de inte längre säljs, det enda jag vet är att pappa var en storkonsument i mitten av sjuttiotalet. Och ibland är det bra att ha en lilla syster, speciellt då hon bestämmer sig för att baka just chokladbiskvier som jag tycker så mycket om. Ett par koppar kaffe, lika många chokladbiskvier och dagens höjdpunkt är ett faktum.

Kommer du ihåg hur det var förra vintern?

Kommer ni ihåg julens mest hajpade följetong. Den som var så närvarande, så samtidsskildrande. Den som berörde det allra mest essentiella i livet, den som vågade. Den som slutade lika abrupt som den startade. Men bakom nästa gathörn väntar alltid en reunion, det gör det alltid, förr eller senare. Och den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge. Mina damer och herrar, låt mig presentera, en Per Production, i samarbete med Cloetta; Upplösningen (eller hur många lådor juleskum åt min familj den här julen?).

Ni har väntat tålmodigt mina vänner, svaret på frågan är nu bara några rader ner. Men hur kommer ni ta det, vad gör man med sitt liv om man verkligen fått reda på den yttersta meningen, finns det något kvar att leva för, vågar du trotsa dina instinkter och fortsätta läsa? Frågorna är många, men bara en har ett svar; hur många lådor juleskum åt min familj den här julen? Det är frestande att svara 42, men det skulle vara en lögn och/eller en överdrift. Men det riktiga svaret är så tungt att förtälja att orden inte räcker till. Därför överlåter jag det ansvaret till en bild, så att ni själva på era fingrar kan räkna ned tills ni slutligen nått det allra heligaste talet.


Men misströsta inte nu när ni känner att ni inte längre har något att längta till. Jag skall redan nu återväcka er nyfikenhet och livsaptit genom att avslöja att jag redan har börjat fundera på det här årets följetong, som med största sannolikhet kommer smälla än högre. Tills dess;
God Jul i landet Sverige.

Lite vardagsabsurditeter

Det var lördagsmiddag hemma hos mormor igår kväll, med älgsteksgryta och blåbärscheesecake till efterrätt. Hur som helst så var hela familjen, inklusive farmor, på väg hem. Rullar lugnt och sakta genom kvällen som så sakteliga övergick till natt. Nästan hemma, bara en femhundra meter kvar, springer plötsligt en man ut ifrån åkern och in på vägen på vår körbana. Han vandrar emot oss iklädd en neongul studentoverall. Han öppnar dörren och frågar hur man tar sig till hembygdsgården i Kil eftersom han gått vilse. Pappa kliver ur bilen och förklarar vägen varpå grabben springer bortåt i natten och vi beger oss hemåt till vårt. Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, men man kan väl alltid dra till med någon sensmoral om att det aldrig blir som man tänkt sig.

Låt-oss-ge-ett-galapris-till-vem-fan-som-helst-björnen

Rockbjörnen måste vara Sveriges helt klart mest underliga musikpris. Jag vet inte ens vart jag ska börja, det räcker med att se vilka som vann de olika kategorierna.

årets svenska grupp: Sahara Hotnights, de som också stod för Hultsfreds tråkigaste spelning. Shout out louds istället kanske?

årets utländska grupp: Tokio Hotel

årets utländska artist: Timbaland

årets utländska album: Timbaland – ”Shock value”

årets utländska låt: Timbaland feat One Republic– ”Apologize”

tänk att resten av världen inte lyckades åstad komma något mer under 2007.

årets svenska kvinnliga artist: Sonja "Vem fan är Sonja?" Aldén

men den överlägset mest komiska måste vara;

årets svenska nykomling: Måns Zelmerlöw. Hur fan tänkte de?

nej, jag orkar ta mig fan inte ens skriva mer, jag är mållös. Winnerbäck strålade förstås som alltid i intervjuzonen dock, han är allt bra söt bubben.
Världens mest ödmjuka vis-pop-räv

Min lillasyster är så söt när hon är arg

Dagens kommentar, från min kärleksfulla lillasyster på femton år: "Per, ditt jävla PMS-barn!"

Drömtydare någon?

Inspirerad av Olle's drömbeskriving kommer här en kort resumé av den senaste nattens dröm.

"Jag är i skolan, fast min gamla skola, i Kil, trots det så har vi har svenska med Ulla, plötsligt kommer min syster in genom dörren i ett följe om fyra personer som börjar sälja bakverk, mitt under lektions tid, jag ber Anna att hon ska skjutsa mig hem, vilket hon också går med på men istället för att ta volvon så åker vi i ett litet lågt gående fordon gjort av granris. Väl hemma åker Anna därifrån, men jag går ner i källaren där jag möter mamma och Lasse, vår granne tillika krukmakare. På golvet står en kasse med bullar, och jag tänker, att det vore gott. Men det var tydligen sådana bullar som min syster skulle sälja, så om jag skulle ta av dem skulle jag vara tvungen att betala. Hur som helst går de andra ifrån kassen och jag kan ändå plocka med mig en påse utan att någon ser, trots att Lasse så när kom på mig då han vände sig om. Men jag måste tillbaka till skolan och går ut till granrisbilen, men när jag försöker vrida om en gren tillika nyckel så går den av och bilen är kaputt. Bestämmer mig för att ta V70 istället, körkortslös som jag är, lite orolig kände jag mig men det är ändå så lite chans att bli stoppad av polisen i vilket fall. Just som jag ska till och starta min bil kommer en pick-up från något elektronikföretag nedrullandes för infarten. Det var visst Linnea som beställt en ny mobil på internet. Efter som de blockerade min flyktväg och klockan börjar bli knapp inser jag att jag återigen måste byta fordon och väljer den här gången ett än mer suspekt än granrisbilen, nämligen en hederlig gunga. Man startar den genom att gunga fram och tillbaka tre gången och sedan lägga i ettans växel. Problemet var bara att den var väldigt svårstartad. Och saken blev inte bättre utav att Maria, Michelles mamma, kom och skulle gunga på mig bäst jag koncentrerade mig på att få i rätt växel."

Jag tror att jag kom försent, men jag är inte säker...

TACK!

Det finns många beundransvärda människor som traskar runt i fotriktiga schollsandaler där ute i den riktiga världen, många som är värda att tacka för lika vitt skilda anledningar, men just idag skänker jag alla mina tacksamhetstankar till en specific person; tack Olle! Tack för att du tagit dig i kragen och ur träsket. Nu kan man äntligen känna igen den blogg som vi alla saknat så mycket. Hoppas att du får sova gott om nätterna och att du har det bra där borta i vår oerhört creddiga huvudstad.

Inte orden, men själva censuren borde sitta i den beryktade censur-buren

Släpp orden loss, det är vår!

Januari började oerhört bra bloggmässigt, men det känns som jag senaste veckan nästan tappat stinget. Vet knappt ens vad jag ska blogga om ens en gång. Vad vill folk ens läsa om, vill ens folk läsa bloggar nu för tiden eller är det bara SÅ 2007? Men jag fortsätter skriva, var så säker. Den här bloggen är just nu det enda jag skriver som inte har någonting med IB's stenhårda strukturmallar att göra, det enda stället där det är tillåtet att tänka fritt, skriva om det man vill skriva om. Om man nu faktiskt skulle ha något som man VILL skriva om, vilket jag uppenbarligen inte har efter som IB tagit all min kreativitet likt en pefdofilvåldtäktsman tar småflickors oskuld, förlåt för den oprovocerat brutala jämförelsen, om jag nu behöver be om ursäkt, jag borde väl få skriva vad jag vill, åtminstone om jag ska tro det jag själv skrev tidigare i det här inlägget, tänka fritt var ju min paroll alldeles nyss. Så jag tror att jag tar tillbaka och ber om förlåtelse för förlåtet som jag skrev, och förlåt för det här förlåtet också, och nästa. Tänka sig att det blev ett hyggligt lång inlägg idag med, vem hade kunnat ana det?

PER

Dagens Look-Alike!

Så otroligt lika, men ändå samtidigt så olika, den ene dog nyligen i sin lägenhet i New York, den andre åker runt Sverige med en monolog om sin uppväxt...

Dageneftertankar!

Tyckte mig kommit på en helt sanslöst bra framtidsplan igår kväll. Den går ut på att jag köper en hel våning i Empire State Building, högt upp med god utsikt. Sen skulle jag riva ut alla innerväggar och måla allting vit. En säng skulle placeras på någon slags snurrande platta mitt i den nu i övrig helt tomma rummet. Hittills har det bara varit förberedelser, det är först nu den verkliga planen tar vid. Jag ska alltså stationera mig i sängen och börja äta mig fet, folk kan då till en skälig summa komma då och då för att se skillnaden, kanske betala en rund summa för att bli en aktiv del av konsten genom att ge mig mat. Ju fetare jag blir desto mer hajpat kommer det bli i NY. Sen när jag väl uppnått en vikt av fyra-femhundra kilo kommer jag troligtvis vara rik som ett väldigt tjockt troll och folk kommer fortsätta valfärda till "Look at the fatman!"; Metropolitan slänger i väggen!

Kan inte förstå att alla mina till synes klockrena idéer bara känns sisådär dagen efter.

Dagens charity!

Från min nästan-namne Per-ez!

Chokladpoesi

Vilket är det mest poetiska chokladföretaget om inte Cloetta.
Slogans som "Tag det rätta, tag Cloetta!" samt "När man börjar äta plopp kan man inte sätta stopp!" är inget annat än genialiska. Det var bara det jag ville säga.

Ännu ett meningslöst God-Natt-Inlägg?

JA!
God Natt!

Säng - Skriva?

Säng!

Min blogg är en torr norrlänning

Inte ett inlägg på hela gårdagen och plötsligt känns det som jag inte uppdaterat på evigheter. Jag känner att den fina symbiosen som jag och bloggen hade till en början är rubbad. Då behövde den någon som skrev i den lika mycket som jag behövde den för att ha någonstans att skriva, men den börjar allt mer få sitt egna liv, jag väntar på den dagen då den börjar uppdatera sig själv och skriver om hur det känns att vara en internetsida på en server någonstans i cyberrymden; "Kära dagbok, (Tänk att läsa det som en Arvidsjaurbo, jag har fått för mig att min blogg har en torr norrländsk dialekt) Han som skrev här tidigare var en sån själv upptagen storstadsfjolla så jag tänkt att ja skulle skriv här iställe. Ida har jag haft besökare med fyra olika IP-addresser, en utav dem kostade till ock med på sig tre sidvisningar, då känner man sig behövd, man vet att man int behöver gör sej till, man får vara sig själv för en stund".

Det enda jag kan glädjas lite åt är att den åtminstone varken är en Örebroare eller Kumlabo.

G-dur goes Blood on the Tracks!

Jag låter den tala för sig själv!

How many inlägg must a man write down, before you call him a man?

Hur mycket kan man skriva på sin blogg utan att man tråkar ut sina läsare, vilket i sin tur medför att de bara ögnar igenom hälften av all den vackra skrift man tangentbordat ned, alternativt slutar läsa bloggen helt? Och hur länge kan man ta paus ifrån skrivandet utan att ens läsare blir otåliga och söker sig till andra bloggar som uppdateras oftare?

Hur som helst så har jag redan, trots att det bara är trettonde januari redan sett en av de filmer som jag sett fram emot mest 2008. Och jag vet att det inte är något nytt under solen och att den redan gått jättelänge på amerikanska biografer, men i svenska mått mätt är jag för första gången riktigt med i filmsammanhang. Och vad passar bättre för en liten Dylannörd än två timmar med musik och galet många referenser från Herr Zimmermans liv. Allt är där; Ungdomens lögner, besöket hos Woody, Café Wha?, Glåporden, Prisutdelningen, "Frågar du Beatles samma sak?", Vårdnadstvisten, Överanalyserandet, 136 protestsångare, listan kan göras lång, väldigt lång, bättre att ni tar och se filmen själva vettja, tycker jag, låter medryckas, I'm Not There heter den förresten.

Sen tänkte jag komma med ett litet musiktips så här i början på det nya året. Då alla andra väljer att titta framåt sneglar jag i backspegeln. Och vad ser jag där undrar ni? Ja, vad ser jag där månne? Jo, tre helt fantastiska album signerade Bob Dylan. När andra väger kvalité mot kvantitet väl Dylan både och. Inom loppet av ett drygt år (Mars '65 - Maj '66) släppte han tre album som gått till musikhistorien, de två senare åter finns med bland topp tio på Rolling Stone's, förvisso subjektiva, lista över tidernas 500 bästa album, medan det tidigaste hamnar på en hedervärd 31:a plats. På Highway 61 Revisited återfinns dessutom det som anses vara världens bästa låt, alla kategorier; Like a Rolling Stone;

Bob Dylan - Bring It All Back Home
Bob Dylan - Highway 61 Revisited
Bob Dylan - Blonde On Blonde

Lyssna och njut!

Själv skulle jag vilja pusha lite extra för Ballad of a Thin Man från Highway 61 Revisited

Om du orkat ta dig ända hit, till slutet av det här aldrig-slutande inlägget förtjänar du sannerligen en klapp på axeln, bra jobbat!

Dagens Look-Alike

Securitysnubben i Aten ÄR Paul McCartney

Nu blir det kultur

Efter att pappa kom hem med en låda bullar igår har mamma fått knäppen totalt, hon uppmanar mig till liknande frosseri som då jag skrev extended

Jag: Får jag ta en halv bulle till?
Mammma: Ja, ta en hel, eller du kan lika gärna ta två. Du behöver inte ens fråga om du vill ta en bulle, bara ät, du gör en välgärning. Jag kan tina fler om du känner för det
Jag: Men jag orkar nog bara en halv bulle till...
Mamma: NEJ, du orkar en hel!

Dramatik värdig August [å:gust] Strindberg

Mors lilla Olle...

Jag är på väg att göra något som inom blogg såväl som IB-kretsar är mer upprörande än Lars Vilks rondellhundar var för muslimerna, än en cover på Stairway to heaven för alla som älskar musik och att säga att Jim Morrison sjunger om masturbation för Linn: Jag ska klaga på Olles blogg, och för detta ber jag om er ursäkt, men jag kan inte längre hålla det inom mig. Och tro nu inte att jag på Alex Schulmanskt manér kommer kasta skit på en oskyldig person med svordomar och ekivoka ord, helt utan anledning; Nej, jag kommer göra detta lugnt och metodiskt för att hjälpa snarare än att stjälpa.

I have a knife var länge en ledstjärna för mig och för många andra, men så hände något, Gud vet vad, och sedan dess har inte bloggen varit sig lik. Jag minns då bloggen till och med hade "This is not a love-blog" som lite utav sin slogan. Numera syns inte många spår kvar av det, även fast det inte står någonstans så vet man att det som nu gäller är; "Thiz iz a Z-blogiz". Först när det började dyka upp Z:an i slutet av orden trode jag att det var ironiskt menat, en parodiering med den allt mer utbredda fjortiskulturen. Men de dök upp allt oftare, allt oftare och jag insåg att det kanske inte alls var på skämt, att det kanske var på riktigt. I senaste inlägget användes inte mindre än fem z:an, och då man inte bara byter ut s mot z utan sätter in dom i slutet av ord i alla fall, så som "hmmz", då har det verkligen gått för långt. Snälla Olle, säga att allt det här bara är ett skämt som spårat ut, snälla säg det, för jag vill tro det.

Att inläggen dessutom allt mer och mer, för att inte säga uteslutande, kommit att handla om ica i arvika ger ytterligare minus i kanten. Snälla, snälla Olle kom tillbaka med all din bitterhet för den här världen klarar sig inte utan dig.

i väntan på OLLE, jag ger er; PELLE

Fikasugen någon?

Pappa kände sig lite fikasugen och åkte således in till Hanna Larssons Konditori. När han kommer hem igen hade han med sig fika för ett halvt regemente, han hade visst kommit över en hel låda sötebröd med gårdagens bröd för en hundring, och i och med min fars näsa för, ja inte affärer men bullar så vart det affär! Han passade dessutom på att köpa fyra plopp som jag skulle trösta mig med, varför jag ska tröstas är jag dock inte lika säker på.

Dagens Pluggkaffe

Eftersom jag somnade till så fort som jag la huvudet mot kudden insåg jag att det behövdes lite kaffe:

-Kokande vatten
-Nescafé
-Chokladsås
-Mjölk

Till det en knäckebrödmacka med ost. Gott!
Sen är man igång igen.

Dagen skall åter gry!

Klockan är bara tjugo över nio och jag tror att resten av familjen redan gått och lagt sig, för en annan väntar en lång sömnlös natt. Det är inte utan att man känt sig lite träffad då Tony pratat om de där som bara lämnat in en draft på 500 ord och som VERKLIGEN borde ta och sätta fart. Det är därför jag hade tänkta att få ihop den i alla fall hyggligt ikväll, och om min dygnsrytm inte var nog flippad innan så kommer den vara det innan dagen åter gryr.

Tänkt dig in i följande scenario:

Du är en kille;
Du är arton år;
Du har en flickvän;
Du går sista året på gymnasiet;
Du tycker om fotboll och sportbilar;
Du tycker också om att festa på helgerna;
Du har vilda framgångsdrömmar inför framtiden;
Du tycker det är ballt att odla en gles liten tangorabatt titt som tätt;
Du ska gifta dig, relativt snart, då tiden är inne, med en annan tjej än din flickvän.

-Är det bara jag som tycker att det är lite skumt allt det här, eller, inte allt, de första punkterna känns ju ganska vardagsnära. Det är väl egentligen bara den sista som stör den annars så helnormala bilden. Att den nuvarande flickvännen fortfarande ännu är ovetande gör scenariot, om möjligt, än mer tvistat. Har det någonsin hänt att några planerat en svensexa under revisionperiod? Eller gör vi fotspår i snön där ingen tidigare trampat?

Jag ska vara ärlig och säga att jag själv nog inte förstått allvaret och vidden av det hela, hur mycket jag än försöker övertala min hjärna att det faktiskt händer på riktigt. Men det har nog att göra med att jag själv inte riktigt är inne på några frieriplaner, inte just nu åtminstone, för man står ju själv närmast som det heter i den gamla klyschan.

Unrar om Frida är nöjd med det här... kanske jag skulle ha skrivit längre... eller kanske roligare, det känns som om den här bloggen har blivit så tråkig den sista tiden, som om jag tappat stinget totalt. Nu skrev jag ett helt inlägg utan att vara det minsta elak. Men å andra sidan kanske inte folk tycker det är roligt då man är elak på sin blogg längre, det osar lite 2007 om det. Fast jag själv tycker ju att det är underhållande att få ventilera allt det man bär på då och då. Eller så fortsätter jag helt enkelt att skriva om det första bästa som far genom huvudet på mig.

-Du får nu kyssa bruden

Dagens citat 2

"Vederbörande har varit allmänt bitter oskuld fram till nu, och nu knullar vederbörande bara runt mest hela tiden. Senast var det visst en ifrån Åmål"

Dagen citat 1

"Det viktigaste är att mina barn ser friska ut. Jag vill ju hellre att mina barn blir autistiska än får Downssyndrom - för då syns det ju långan väg att de är kokobäng!"

"Han tycker att fotboll är bra mycket roligare än matematik"

Det finns en anledning till att jag hyser ett visst förakt gentemot fotbollsspelare, och idag fick jag sannerligen vatten på min kvarn!

I dagens avsnitt av lilla sportspegeln, och nu vill jag inte ha massa spydiga kommentarer att jag tittar på "lilla", det är faktisk ett väldigt underskattat program. Hur som helst så var det två lag som skulle svara på lite frågor och kasta lite bollar, ja det är sannerligen hög nivå på underhållningen. Hur som helst så bestod ena laget av; "Mattias, 12 år från Nyköping. Favoritsport; Fotboll. Favoritlag; Arsenal. Han tycker att fotboll är bra mycket roligare än matematik. Emil, också tolv år från Nyköping. Hans favoritsport är också fotboll men han håller på FC Barcelona". En av frågorna löd: Vilket år tog Sverige senast Guld i JVM i ishockey, följande alternativ gavs:



De skulle skriva ned sina svar på skyltar som de sedan skulle visa upp. Efter en lång stunds funderande vände de så på sin skylt. Tjejerna i andra laget hade mycket korrekt skrivit 1981, men när programledaren skulle läsa vad som stod på deras skylt blev det tyst; "Och på eran skylt står det... ?!" "Nittonhundraåttiett" fullkomligt piper den ene av dem fram. Pinsam tystnad. "Ja, det var ju rätt, två poäng till båda lagen"

Anledningen var att våra kära Mattias och Emil inte alls hade skrivit 1981, på sin lapp, nej där stod det klart och tydligt 1118. Och som om det inte skulle vara nog så stod det överst 119, men de små genierna hade insett att det var fel och strukit över det. Det jag inte förstår är hur jävla svårt det kan vara att skriva av ett årtal rätt! De har ta mig fan inte ens fått med rätt siffror. Och att de faktiskt får poäng för det. Vad sänder det för signaler; Skriv vad fan som helst och upprepa svaret från de tidigare tävlande så får ni rätt. Hur fan skulle det se ut om hela skolsystemet var uppbyggt så, eller samhället? Du sa att matte inte var ditt starka ämne sa du?! Och inte historia heller nej. Då kan jag tala om att hockeyn inte var uppfunnen år 1118, och än mindre spelades det något JVM i det! År 1118 avled Balduin I av Jerusalem, du chansade på att Sverige vann JVM, ÄR DU GO I HÔVVE ELLER? När är du själv född, du kanske växte upp med Sven Tveskägg. Och du, mattesnillet, nog för att det talats om att Sverige har haft svårt i JVM senaste tiden, men du tycker inte att 890 år utan guld är att ta i i överkant? Att svenska skolväsendet är på väg utför är dock på intet sätt någon överdrift, giv mig styrka.


Man kan riktigt se intelligensen brinnande i deras ögon

Slutligen en eloge till programledaren som ändå lyckade hålla masken tillräckligt, och inte började skratta och håna de små skitungarna i direktsändning som undertecknad utan att tveka hade gjort!

PER

PANIK, PANIK, PANIK!!!

STATENS FJORTISSKYDDS INSTITUTS FJORTISMÄTARE SAMT FJORTISRADAR HAR ÖVERHETTATS OCH EXPLODERAT. ANLEDNINGEN ÄR ATT TIDIGARE NÄMNDA MALIN, NU MERA KÄND GENOM AFTONBLADET.SE SOM "FJOTIZ-MALLAN", FÖRUTOM TIDIGARE NÄMNDA FJORTISINDIKATIONER TILL PÅ KÖPET HAR VARIT IRONISK! DET SKEDDE FÖR BARA SEKUNDER SEDAN PÅ JUST DENNA BLOGG SOM EN KOMMENTAR TILL DET TIDIGARE PUBLICERADE INLÄGGET OM VEDERBÖRANDE.

VIKTIGT MEDELANDE TILL ALLMÄNHETEN!

Svenska myndigheter har just gått ut med en omfattande fjortisvarning! Varningen är av typ-fem på en femgradig skala och gäller Malin Holmquist som för bara en liten stund sedan dels hade ett Winnerbäck citat i sitt msn-visningsnamn, dels lyssnade på Fall Out Boy och dels hade statusen upptagen, trots att hon uppenbart inte vill någonting annat än att folk skulle chatta med henne så att hon kan vräka ut sig själv och sitt patetiska liv så mycket som det bara går. Det föreligger en omedelbar risk för skada på liv, hälsa, egendom och miljön. Vi vädjar att hålla sig inomhus, stänga alla fönster, dörrar samt ventilation och lyssna på Sveriges Radio P4 för ytterligare information.

Bildbeviset:


Håll er uppdaterade!

En profil av den genomsnittlige bloggläsaren

Baserat på vilka sökord människor använt då de klickat sig fram till den här bloggen kan jag avslöja att den genomsnittlige bloggläsaren är en hipp, husmoderligt småknubbig sagotant! Och det känner jag är en målgrupp som ligger mig varmt om hjärtat och som jag även i fortsättningen kommer ha i åtanke då jag bloggar.

Sökord i urval:
-Muscovadosocker
-Istället för muscovadosocker
-Kasper Jesper och Jonatan
-God Jul i landet Sverige


och för att än fler ska kunna hitta hit väljer jag att namedroppa ett gäng ingredienser och bakningsfraser; Socker, Vetemjöl, Ägg, Vaniljsocker, Bakpulver, Kakaopulver, Blockchoklad, Mandel, Bikarbonat, Plåt, Ballongvisp, Vitt och poröst, Rör försiktigt ned, Grädda, I nedre delen av ugnen, Gyllenbrun färg, 20-25 minuter, Svalna på galler, Kaffe!

Jag tror att jag är nåt!

Bara den som syns på Facebook finns på riktigt,
Bara den som har många vänner gör nåt viktigt!

Så har det då hänt; Jag har blivit någon!

För jag antar att det är så jag ska se det, nu när jag finns med på Facebook. Helt principlös har jag dock inte gått och blivit ni som trodde det, jag själv har inte gått och blivit medlem, nej, men jag fick ett mail ifrån facebook där det stod att Filip hade taggat mig på en bild som han hade lagt upp, jag antar att det också räknas, åtminstone lite halvt. Jag är dessutom inte bara med på en bild, nej-å-nej, jag fick tio stycken sådana dära mail. Jag är alltså tio gånger mer verklig idag än jag varit någonsin. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska ta hela den här personliga renässans grejen, den liksom tog mig på sängen. Mailen är sen slags fiskelinesmal förbindelsen mellan mig och resten av världen, men jag är rätt att om jag ger dem lillfingret så tar de hela handen, och jag känner att jag redan är för evigt fast i ett nätcommunity för mycket, eftersom MySpace-Tom verkar ha fattat tycke för mig och vägrar låta mig brutalt mörda mitt eget alter ego.

Sedan kan jag bara konstatera att Thomas Pynchon hade haft mycket att stå i om han hade fötts i den här generationen.

ERS PER S.

Helgdagskväll i poetkojan

"After 10 cups of coffee
I'm thinking
Where'd you go?
Nobody likes you
Everyone left you
They're all out without you havin' fun"

Så fick vi in en lite snutt av mina högstadiehjältar Green Day! Hmmm... Undrar SÅ varför jag kom att tänka på dem.

Ett aldrig tidigare skådat återberättande av Mörkrets Hjärta i diktform, tänk vad mycket tok en kan komma upp med, speciellt som den är på vers. Och som om det inte vore nog inser jag att jag just, helt oavsiktligt, lyckades väva in en fruktansvärt lam IB-ordvits. Alla som lade märke till den innan jag kommenterade den borde ser allvarligt överväga att se över sin livssituation per omgående. Det gäller nog även de som faktisk lyckades hitta ordvitsen efter att jag kommenterat den också.

Imorgon hade tänkt att blogga om er kära bloggläsare, så håll er i hatten och håll er uppdaterade - samtidigt; varför tror ni annars ni fick två händer?

PER

VA?!

Hittade en artikel på expressen.se, förvisso över en och en halv månad gammal men jag känner ändå att jag måste dela med mig av den, jag blev alldeles mållös! Klicka här!

Det är uppenbart att det är skillnad på folk och folk!

Dagens Lunch

Ett tiotal mikrade skumtomtar, det värmer nu när vinter äntligen verkar ha kommit med ymniga snöfall och allt.

Jag ska måla hela världen lilla mamma, och jag ska göra det med paint.

Efter några dagar med nyårstema kände jag att det var dags att släppa det, nyår är trots allt ganska överskattat. Det kändes dock alltför tråkigt att gå tillbaks till samma gamla vanliga bild så det fanns inget annat än att sätta sig med paint. Det är egentligen skrämmande hur mycket tid man kan lägga ner på sådan småsaker, jag sitter som klistrad.

Now; Back to TO fucking K

Dagens Look-Alike

Klockrent? Nja! men det var vad jag orkade frambringa just idag, så håll till godo!

En reflektion jag burit på ett tag nu.

2007 var året då Facebook växte från ett studentcommunity till en världsomspännande succésajt (...där folk kunde mejla och lägga upp bilder på sitt fejs (bara för att det är så snyggt att stava engelska ord på svenska...)). Hur som helst så skaffade alla sig en facebook, först de hippa innekidsen/indiekidsen och senare vanligt folk.

men...

2007 var även året då Facebook blev SÅ ute; innefolket kände sig väldigt hippa då de, tvärtemot alla andra, avslutade sitt medlemskap. De bloggade om hur fria de kände sig och hur de nu skulle känna sig fria och koola med andra fria och koola personer som också lämnat facebooks nu mera smärtsamt mäjnstrima koncept.

Frågan är om jag kan få komma in i deras gloria förgyllda gemenskap, för jag har ingen facebook och jag känner mig således fri, problemet ligger snarare i att jag aldrig har varit medlem på facebook och det kanske är ett av kriterierna för deras så kallade klubb. Och om man nu måste varit medlem, finns det nån gräns för hur länge man ska varit inloggad, eller skulle jag kunna skapa en facebook, logga in en gång, ta bort min facebook och sen bli mottagen med öppna armar?

Jag är full av frågor, jag törstar efter svar!