Jag tror att jag är nåt!

Bara den som syns på Facebook finns på riktigt,
Bara den som har många vänner gör nåt viktigt!

Så har det då hänt; Jag har blivit någon!

För jag antar att det är så jag ska se det, nu när jag finns med på Facebook. Helt principlös har jag dock inte gått och blivit ni som trodde det, jag själv har inte gått och blivit medlem, nej, men jag fick ett mail ifrån facebook där det stod att Filip hade taggat mig på en bild som han hade lagt upp, jag antar att det också räknas, åtminstone lite halvt. Jag är dessutom inte bara med på en bild, nej-å-nej, jag fick tio stycken sådana dära mail. Jag är alltså tio gånger mer verklig idag än jag varit någonsin. Dock vet jag inte riktigt hur jag ska ta hela den här personliga renässans grejen, den liksom tog mig på sängen. Mailen är sen slags fiskelinesmal förbindelsen mellan mig och resten av världen, men jag är rätt att om jag ger dem lillfingret så tar de hela handen, och jag känner att jag redan är för evigt fast i ett nätcommunity för mycket, eftersom MySpace-Tom verkar ha fattat tycke för mig och vägrar låta mig brutalt mörda mitt eget alter ego.

Sedan kan jag bara konstatera att Thomas Pynchon hade haft mycket att stå i om han hade fötts i den här generationen.

ERS PER S.