Lite vardagsabsurditeter

Det var lördagsmiddag hemma hos mormor igår kväll, med älgsteksgryta och blåbärscheesecake till efterrätt. Hur som helst så var hela familjen, inklusive farmor, på väg hem. Rullar lugnt och sakta genom kvällen som så sakteliga övergick till natt. Nästan hemma, bara en femhundra meter kvar, springer plötsligt en man ut ifrån åkern och in på vägen på vår körbana. Han vandrar emot oss iklädd en neongul studentoverall. Han öppnar dörren och frågar hur man tar sig till hembygdsgården i Kil eftersom han gått vilse. Pappa kliver ur bilen och förklarar vägen varpå grabben springer bortåt i natten och vi beger oss hemåt till vårt. Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med det här, men man kan väl alltid dra till med någon sensmoral om att det aldrig blir som man tänkt sig.