Titeln tappade bort sig på vägen hem till Kil

I brist på annat att blogga om, i och med att jag insett att det inte är alltför upplyftande att läsa om mitt liv just nu, tänkte jag skriva lite om ett gäng västvärmlänningar som tar sterotypism till nya, helt oanade nivåer. Det är ett gäng på fem-sex grabbar som alltid tar 15.33 tåget mot Kil-Arivka-Charlottenberg-Oslo, och jag tror att de bor någonstans utanför C-berg, så långt från civilisationen som du någon sin kommer. De är dessutom klädda precis sådär halvraggaraktigt som man kan förvänta sig av någon som kommer ifrån utanför Charlottenberg, och med sig har de varsin laptop som de sitter och spelar WoW på, alltid, lika pålitligt som att de har ett par tre portionssnus under läppen, alternativt en alldeles för stor bak. Av de tretton-minuters-fragment som jag har hört innan jag går av i Kil så skulle jag nog säga att de går tvåan på bygg eller john bauer, och jag undrar stilla; hur kliché får man egentligen bli?