Hur mycket kan man skriva på sin blogg utan att man tråkar ut sina läsare, vilket i sin tur medför att de bara ögnar igenom hälften av all den vackra skrift man tangentbordat ned, alternativt slutar läsa bloggen helt? Och hur länge kan man ta paus ifrån skrivandet utan att ens läsare blir otåliga och söker sig till andra bloggar som uppdateras oftare?
Hur som helst så har jag redan, trots att det bara är trettonde januari redan sett en av de filmer som jag sett fram emot mest 2008. Och jag vet att det inte är något nytt under solen och att den redan gått jättelänge på amerikanska biografer, men i svenska mått mätt är jag för första gången riktigt med i filmsammanhang. Och vad passar bättre för en liten Dylannörd än två timmar med musik och galet många referenser från Herr Zimmermans liv. Allt är där; Ungdomens lögner, besöket hos Woody, Café Wha?, Glåporden, Prisutdelningen, "Frågar du Beatles samma sak?", Vårdnadstvisten, Överanalyserandet, 136 protestsångare, listan kan göras lång, väldigt lång, bättre att ni tar och se filmen själva vettja, tycker jag, låter medryckas, I'm Not There heter den förresten.
Sen tänkte jag komma med ett litet musiktips så här i början på det nya året. Då alla andra väljer att titta framåt sneglar jag i backspegeln. Och vad ser jag där undrar ni? Ja, vad ser jag där månne? Jo, tre helt fantastiska album signerade Bob Dylan. När andra väger kvalité mot kvantitet väl Dylan både och. Inom loppet av ett drygt år (Mars '65 - Maj '66) släppte han tre album som gått till musikhistorien, de två senare åter finns med bland topp tio på Rolling Stone's, förvisso subjektiva, lista över tidernas 500 bästa album, medan det tidigaste hamnar på en hedervärd 31:a plats. På Highway 61 Revisited återfinns dessutom det som anses vara världens bästa låt, alla kategorier; Like a Rolling Stone;
Bob Dylan - Bring It All Back Home
Bob Dylan - Highway 61 Revisited
Bob Dylan - Blonde On Blonde
Lyssna och njut!
Själv skulle jag vilja pusha lite extra för Ballad of a Thin Man från Highway 61 Revisited
Om du orkat ta dig ända hit, till slutet av det här aldrig-slutande inlägget förtjänar du sannerligen en klapp på axeln, bra jobbat!
söndag, januari 13, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar