Inte ett inlägg på hela gårdagen och plötsligt känns det som jag inte uppdaterat på evigheter. Jag känner att den fina symbiosen som jag och bloggen hade till en början är rubbad. Då behövde den någon som skrev i den lika mycket som jag behövde den för att ha någonstans att skriva, men den börjar allt mer få sitt egna liv, jag väntar på den dagen då den börjar uppdatera sig själv och skriver om hur det känns att vara en internetsida på en server någonstans i cyberrymden; "Kära dagbok, (Tänk att läsa det som en Arvidsjaurbo, jag har fått för mig att min blogg har en torr norrländsk dialekt) Han som skrev här tidigare var en sån själv upptagen storstadsfjolla så jag tänkt att ja skulle skriv här iställe. Ida har jag haft besökare med fyra olika IP-addresser, en utav dem kostade till ock med på sig tre sidvisningar, då känner man sig behövd, man vet att man int behöver gör sej till, man får vara sig själv för en stund".
Det enda jag kan glädjas lite åt är att den åtminstone varken är en Örebroare eller Kumlabo.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hur pratar man i eskilstuna?
Lite som i Katrineholm. De har fått sig en släng av gnällbältssleven även de...
HEY! eskilstuna pratar inte fult alls! jag har släkt där!
HEY! Det är inte bara hur de pratar utan hela mentaliteten, men jag kan väl byta ut det mot katrineholmsbo eller något annat eftersom eskilstuna uppenbarligen var en öm tå.
Skicka en kommentar