...men jag hoppas att jag får jobb någonstans

Jag råkade, istället för att göra nedan nämnda franska, hamna på Olles blogg. Jag läste bland hans gamla inlägg, de han skrev för cirka ett år sedan, då han befann sig i samma situation som en annan befinner sig i just nu. Och inte nog med att jag panikar så fort någon i klassen sökt ett sommarjobb, eller på något sätt, tagit ett litet steg för att strukturerar sitt liv, jag fick en klump i halsen av att läsa att Olle i slutet av april hade sökt sommarjobb, och nu är det början av mars och jag har inte sökt sommarjobb.

Fast egentligen känns det lönlöst att ens försöka, vad har jag? Det enda jag har, eller förhoppningsvis kommer att ha till sommaren är mitt IB diplom. Men säg den arbetgivare som vet vad IB är. Och de som faktiskt vet vad IB är, känner säkerligen till hur asocial individer vi alla är, bittra, cyniska och inte på något sätt samarbetsvilliga, jag säger bara Group Project. Någon tidigare arbetslivserfarenhet har jag inte, iallafall inte om man bortser från funktionärsjobben på arvikafestivalen. IB har gjort det omöjligt för mig att på något sätt vidga mina vyer vid sidan av skolan och därigenom få någon slags erfarenhet. Jag är inte ens så desperat att jag har jobbat i Norge eller backpackat i Sydostasien. Dessutom lutar det mot att det blir en resa till USA i början av sommaren så jag får nog skriva i min CV att jag inte kan börja jobba förrän i mitten av juli, det om något borde vara droppen som får bägaren att rinna över.

Nå väl, franska väntar fortfarande, jag hoppas på bättre lycka denna gång...