I'm a Lumberjack

Jag har en väldigt romantiserad bild utav arbetarklassen, såpass romantiserad att jag ibland innerligt intalar mig själv att jag till hör den, att jag är en av dem. Jag känner historiens vingslag av generationer och åter generationer av arbetare då jag drar på mig morfars gamla blåställ från Ovako Steel och ger mig ut för att hämta ved. Bara en sån sak borde vara tillräckligt för att kalla sig arbetarklass, att man eldar med ved, att man oavsett väder måste bege sig ut för att hämta ved såvida man vill ha värme i stugan. Att jag sedan med största sannolikhet aldrig kommer att jobba med något fysiskt ansträngande jobb är en helt annan femma, för mig är det insidan som räknas och jag känner att jag i själen är en arbetare, och det kommer jag förbli, oavsett vad andra påstå sig veta om det.