Jag är egentligen för trött för att skriva, men precis som humlan som flyger, så gör jag det ändå. Jag är i ärlighetens namn för trött för alla aktiviteter förutom att somna in mellan två lakan. Frågan är hur länge jag får sova, om de kommer att ringa mig imorgon bitti, jag har fortfarande inte blivit helt bekväm i det, men jag gör det utan att klaga trots att jag hellre är så att säga förvarnad kvällen innan om att man måste gå upp tidigt.
En av de vanligaste frågorna jag får av eleverna, vid sidan av om de får sluta tidigare, är hur mycket jag tjänar som vikarie, varpå jag svarar att jag uppenbarligen tjänar tillräckligt mycket för att motivera mig själv att återvända till min gamla högstadieskola klockan åtta på morgonen för att ställa mig framför tjugofem mer eller mindre motiverade kilsbor i nedre tonåren och försöka få dem att lära sig något, ofta mot deras vilja, det beskriver det hela ganska väl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar