Potatis

Jag har alltid tyckt att det varit roande att lyssna på förståsigpåare som analyserar vin med ord såsom smak av "fat, tjära, mörk bärighet och kaffe" och "mörkbärig doft, mogen bärighet, jordgubb och hallon. Även kolafattoner och lite lingonsyra", båda är förövrigt verkliga exempel. Nu är det nog dock frågan om inte det hela har gått ett par tre steg för långt, då man börjar analysera potatis på liknande sätt. I gårdagens tidning kunde man läsa om hur olika potatis sorter smakade. Om en sort skrevs; "Smakar smörig kastanj, torkad citron, oxiderad olja och viss beska", om en annan; "Smakar syrlig paprika, med viss jordighet och söt konserverad ärta", men min favorit var ändå; "Smakar smörig kastanj, viss jordnöt, viss smak av kikärt, jordärtskocka och syrlig paprika med liten beska". Det fina i kråksången är att de kan säga att det smakar precis vad som helst, galvaniserat järn, piptobak, lågstadielärarinna, you name it, eftersom ingen kan bevisa att vederbörande inte tycker att det gör det.

Ibland undrar jag om världen vore en bättre sådan om man istället för att försöka sätta en massa etiketter på allting och analysera det in absurdum helt enkelt konstaterade att någonting var gott!

Om det nu var det vill säga. Annars kan man likaledes konstatera att någonting var äckligt!

Alternativt en smula smaklöst, men där går gränsen, inga mer målande adjektiv som ändå inte säger någon något!