Telefonförsäljarfobi

Den här dagen har i allra högsta grad känts långtråkig, gråmulen, genomrutten och på gränsen till värdelös, något som även har påverkat min egen sinnesstämning. Jag har mest gått runt och muttrat för mig själv hela dagen och satt mig på tvären så fort jag över huvud taget fått chansen. Men hur bister jag än är så kommer jag nog aldrig kunna slå min fars ansiktsuttryck när han pratar med telefonförsäljare. Idag ringde det någon från Statoil angående förnyelse av något kort, och under hela det kanske tre minuter långa samtalet stod far med huvudet på sned, öppen mun, halvslutna ögon och en avsaknad av munterhet som skulle få Marvin att framstå lika lättsam och klämkäck som Thore Skogman. I sådana stunder kan man utläsa mer livsglädje i Lars Noréns bleka ansikte än i fars, Thorsten Flinck har mer karisma. Han suckade åt allt personen sa och medan denne pratade lät far sin käke åka upp och ned lite nonchalant för att imitera vederbörandes oförmåga att sluta.