Vardagslunksfrånvaro

Jag är just hemkommen från teatern, Spring Awakening närmare bestämt. Jag vet inte varför men under föreställningens gång kände jag en växande ångest över faktumet att jag måste ta tag i mitt liv. Det är inte så att jag inte vill ta tag i det, jag vet bara inte i vilken ända jag skall börja. Klipp dig och skaffa dig ett jobb är ett lika brutalt ärligt som förnuftigt tips, men trots de orden i bakhuvudet finns det fortfarande så många frågetecken. Lika mycket som jag bespottat vardagslunk saknar jag det nu. Jag saknar det.