Listan

Linn har en lista över bloggar som hon läser och som sorteras efter den mytomspunna senaste-inlägget-vinner-principen, med andra ord, den som senast skrev ett inlägg får äran att ligga högst upp på listan. Jag har inte tänkt så mycket på den, trodde jag, men har nu insett att mitt undermedvetna har satt en oerhörd prestige i det hela, för varför skulle jag annars fyllas av en stark känsla av nederlag nu när jag halkat ner till en neslig åttonde plats efter att ha legat i topp senast jag kollade?

Därför har jag nu utmanat mig själv till att ständigt ligga i topp på den listan. Nu är det samtidigt en praktiskt omöjlighet att ligga i topp precis hela tiden eftersom det skulle innebära att:
A)Ingen av de andra skribenterna skulle publicera några inlägg, vilket skulle vara ytterst konstigt eftersom det är den primära funktionen hos en blogg.
B)Jag skulle publicera ett inlägg bara nanosekunder efter det att någon annan på listan gjort det, då den mänskliga ögat inte skulle hinna reagera att någon annan låg högst upp, men detta skulle innebära att jag i förhand visste när någon skulle skriva något, vilket skulle kräva att var synsk, och om jag hävdade att jag var det skulle det leda till att jag skulle få spendera resten av mitt vuxna liv boendes i ett madrasserat rum med mintgröna väggar, ständigt iklädd en krama-sig-själv-tröja alternativt lära mig danska och ta anställning som psysic-medium på det okända på tv4+, och om jag, rent hypotetiskt, skulle jag vara tvungen att överlämna min ende son till någon av de två, skulle jag alla dagar i veckan välja snubben i det mintgröna rummet, oavsett om han hade på sig en krama-sig-själv-tröja eller ej.

Om jag hade någon röd tråd till att börja med i det här inlägget känns som att jag definitivt tappade den någonstans mitt i, men hur som helst, för att sammanfatta det hela, kan ni förvänta er ett mer frekvent bloggande från min sida, speciellt om ni också gör det.