Hey, hey, i've wrote you a song

Sanden rinner obönhörligt nedåt i timglasen, det har redan hunnit bli den tjugoåttonde, och först nu sätter jag mig ned för att skriva igen. Mina tankar har flugit iväg så den senaste tiden och var de är nu vet jag inte, det enda jag vet om dem är att de inte är här, för här finns bara alla dessa känslor. Och utan tanke blir det inte heller några fina ord, välformulerade meningar eller tänkvärda stycken, så jag gör bäst i att lämna allting därhän ytterligare ett tag och återkomma först då jag har mer att komma med. Tillsvidare får ni leva i vissheten om att jag lever och att jag sannerligen känner att jag gör det.