onsdag, december 10, 2008
poet
Första gången jag kallades poet var hösten tvåtusenfyra men jag minns det som igår. Jag visste inte då hur jag skulle förhålla mig till det. Jag vet fortfarande inte hur jag ska förhålla mig till det. Få andra ord, om ens något, är lika mångbottnat som det. Ett löv på marken är allt som oftast ett löv på marken och en gatlyckta är en gatlyckta men vad är egentligen en poet? Är det så att det bara är dem som inte duger till att bli popsångare eller endast de som inte själva ger sig den titeln? Det är mycket möjligt att jag bara småtimmarsvammlar nu, som så många gånger förr, som så många gånger som fortfarande väntar på sin tur. Mina ögonlock faller ihop gång på gång och innanför dem står dem står det skrivet, du kommer inte väva vävar av vackra ord i natt, inget garn till poetstickning, att värma om vintern, kommer spinnas på spinnrocken i denna sena timme, så jag ger upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar