Lucka tolv - Vår stad

And now for something completely different.

Spirande ljusgröna kvistar som stillsamt vajar i vinden över den solbelysta asfalten. Man kan höra en bil som tutar några kvarter bort. Ljudet av bullrade motorer blandas med en vänlig röst som varsamt viskar i vinden. Den stilla brisen bär med sig en doft av kaffe, som sprider sig genom staden.

I varje gathörn står personer som livligt diskuterar hur deras liv hade kunnat vara om det inte varit som det är, för nu är det vår. På varje lite gräsplätt frodigt grön, ligger en poet och filosoferar över det som andra bara pratar om. Staden gör sig påmind, den pockar på uppmärksamhet, det är en P-automat som skramlar till. Över allt detta, en intensivt ljusblå himmel som dagen till ära inte visar upp ett endaste orosmoln.

Jag ser hur kullersten och tegelvägg möts i skärningspunkten mellan himmel och jord, där solen vanligtvis aldrig lyser. Vinden fläktar mig i håret men det är ingen kylig nordanvind, nej denna vind kommer med hälsning om ljusare dagar och kortare nätter. Jag känner hur solen träffar mina bara armar, stenen jag sitter på är hård men det gör ingenting för allting runt omkring är som sockervadd för mina sinnen. Alla stadens sydfasader ler i kapp med de skrattande barnen som sparkar fotboll på en solbelyst bakgård. Jag känner smaken av kanelbulle och mjölk som växer sig allt starkare i min mun. En illusion som bevisar att man kan få allt man vill ha bara man önskar sig det av hela sitt hjärta.