Ytterligare en PDP-uppgift som jag återanvänder här, med största sannolikhet inte den sista. Vi skulle med några få meningar beskriva ögonblick i vår vardag, och jag kan fortfarande minnas stunden då jag inspirerades till följande, det var den första april tvåtusen sex, mycket har hänt sedan dess:
Dimman ligger tät över staden. Långt in i diset skymtar domkyrkans ståtliga torn. Asfalten ligger fuktig under mina fötter, fuktig av dimma inte av regn. Inte ens vinden vågar störa tystnaden. I husen runt om kring mig ligger människor och sover. Jag själv är ensamt vaken i den slumrande småstads morgonen. Tystnad. Ensamhet. Dimma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar