lördag, december 13, 2008

Lucka treton - Schweiz, del 1

Nu har hälften av luckorna öppnats vilket helt logiskt innebär att det är lika många kvar, den här inräknad. Dessvärre känns det som om jag redan börjat få ont om lämpliga textsnuttar att värka ut, hur djupt jag än rotar i arkiven, förr eller senare når man botten även på PDP-mappen. Dagens lucka bjuder på början av min kraftigt överpretatiösa skildring av min resa till Schweiz i höstas. Vanligtvis ogillar jag starkt att publicera sådan jag inte färdigställt men jag gör ett undantag idag.


Klockan hade just passerat midnatt, staden låg stilla. Sedan ett stilla brummande, sakta började en buss rulla fram längs hamngatan. Min kappa var mitt täcke och jag drog upp den så långt att bara mitt huvud, som ligger låg mot den kyliga fönsterrutan, tittade fram. Framför mig hade jag fyra timmar i något slags halvslumrande tillstånd längs slingriga vägar österut. Vid varje hållplats längs vägen vaknade jag till, tittade yrvaket kring, konstaterade att vi inte var framme och lade ned huvudet mot fönsterrutan igen.

Terminal fem var första anhalt på Arlanda tillika slutet på min vistelse på bussen. Höstkylan smög sig på där jag stod och väntade på att min väska skulle plockas fram ur bagageutrymmet. Flygplatsen var vid liv, den tidiga timman till trots. I avgångshallen vimlade det av människor. Jag åt min medhavda frukost och begav mig sedan till incheckningen och passerade sedan säkerhetskontrollen utan att riktigt reflektera över det. Efter en snabb titt på en av de många informationsskärmarna som hängde lite varstans kunde jag konstatera att flygplanet som jag skulle åka med befann sig allra längst bort på flygplatsen. Fördelen med att vara lite avsides var att jag i väntan på avgång kunde lägga mig raklång på fyra stolar och ostört vandra in i John Blunds rike för att vakna upp ett par timmar senare omgiven av kostymklädda män med portföljer i sina händer, redo att kliva på planet. Min session i vaket tillstånd var dock av kortvarig art för hela flygningen avklarades i ett töcken.


Fortsättning följer... (förhoppningsvis)

Inga kommentarer: