Tack Frida,

Tack för kvällens i särklass gladaste nyhet, en fin fin julklapp i förskott, tack för att du upplyser mig i en värld som annars är så mörk och kall och hård. Någon överväldigande överraskning kan jag dock inte säga att det var, jag har på något sätt känt det i luften ett tag nu, att det varit någonting i görningen, men nu är det äntligen bekräftat: Bob Dylan kommer till Sverige i vår. Noll tre, noll fem, noll sju och nu även noll nio, det är nästan så att man börjat längta till tvåtusenelva. Just nu är jag så euforiskt att jag inte riktigt kan kanalisera mina tankar för att få fram ett vettigt inlägg, men det är oviktigt, kommer så att säga i andra hand, om ens det, just nu. Det viktigaste är att jag vet var jag kommer befinna mig den tjugotredje mars nästa år, det blir förövrigt min första Dylanspelning i globen efter två gånger LLA och en scandinavium. Egentligen vill jag inte grusa denna fina stund på något sätt, men jag kan inte låta bli att undra varför i hela fridens namn han även ska spela i Kinnarps arena, det är för mig ett mysterium. Men som sagt, inget kan få mig att må dåligt just nu, allt jag känner är stor lycka!